Aftonbladet – 22 september 1858, sida 2

STOCKHOLM den 22 Sep: Om regeringen för närvarande icke si lf har något särdeles vigtigt för händer, så lar hon åtminstone förstått att gifva sysselsi ning åt en hel mängd af sina embetsmän cc: andra personer, hvilka blifvit inkalladei ko mitger, för att utreda vissa förhållanden : i anledning deraf, uppgöra förslag till nöd: a förändringar att föreläggas den lagstiftar e makten. Dessa komiteer komma att under kk ::pet af denna månad organiseras här i hivvudstaden, och man ser den ene landshöfdi::gen efter den andre jemte andra ledamti r från landsorten hit anlända för att tillbrin; a vintern i hufvudstaden med arbeten i kor teer. Att detta arbete kan blifva rätt möcd:samt bestrida vi icke; likasom det utan tv :vel blir ganska kostsamt för statsverket. In annan sak är, hvilka resultater man deraf k: n vänta sig för det allmänna. Tyvärr gifv:r hvarken förra tiders erfarenhet eller det sött, hvarpå regeringen denna gång tillsatt k:mitgerna, anledning atti detta hänseende hoppas särdeles mycket. Detsynes nemligen som hade regeringen, nu såsom tillförene, verkstält komitetillsättningarne hufvudsakligen f r att formelt efterkomma ständernas uttryckta önskningar derom och för att dermed på san:ma gång blifva qvitt de å bane bragta reformfrågorna; ty nu såsom tillförene syvcs man, åtminstone i flera fall, vid valet cf komiteledamöter ba frågat föga eller intt efter om någon sannolikhet förefanns att :t helgjutet förslag skulle kunna från de res) komitgerna utgå, och stundom, vi nämna exen pelvis skolkomiten, har man genom velet af sådana personer, hvilka äro allmänt kända såsom motståndare till de åsigter som uttala:s i ständernas beslut, visat sig vilja formligen motarbeta de reformer, som ständern uppenbarligen åsyftat att få genom den begärda komitåtillsättningen främjade. Villigt erkänna vi, att i afseende på en och annan komitå, exempelvis kommunalkomiten. valet af ledamöter är ganska godt och lem nar utsigt till ett verkligt resultats ernående: och ingen skulle för öfrigt hellre än vi sc, att våra farhågori afseende på de öfriga skull: vara ogrundade. Men då sådana farhågor med fog kunna hysas och äfven ganska allmänt låta förnimma sig, tillhör det offentligheten att uttala dem och att med uppmärksamhet följa äfven de förberedande arbetena till de många utredningar och reformer representationen vid den förflutna riksdagen äskat och för hvilka ändamål de många komiteerna blifvit nedsatta. Denna uppmärksamhet blir svår och besvärlig i samma mån komitgerna skygga för offentligheten. Men som vi hoppas att detta icke innefattas i deras instruktion, utan att tryckfrihetslagens stadgande i 2 4 mom. får lända komiteerna till noggrann efterrättelse, torde det väl blifva möjligt att publiciteten äfven i detta hänseende kan fullgöra sin pligt och få ett ord med i laget, innan det blir allt för sent. Detta skall åtminstone blifva föremål för lifligt bemödande från vår sida under den efterföljande tiden till nästa riksdag. Bland de ifrågasatta komitåer, som hitintills icke blifvit tillsatta, finner man emellertid en, som måhända får det allra kinkigaste vppdraget, eller den så kallade finanskomiten, hvars personal ännu icke lärer vara bestämd. Månne regeringen i denna fråga möjligen stannar i den mening att, alldeles icke tillsätta någon komite, utan att, efter inhemtande af råd och upplysningar från förståndiga, erfarne och sakkunnige män, inom sig öfverenskomma om mera stadgade och mindre tillfälliga grunder för ordnandet af landets bankoch finansväsende än dem som hitintills blifvit följda och hvilka så nyligen allvarsamt hotade med en fullkomlig upplösning. Vi veta ganska väl att detta icke är en lätt sak och att förändringarne icke brådstörtadt kunna införas; men vi veta också, att en af regeringens. angelägnaste omsorger måste vara den att söka bota de refvor som sista riksdagens beslut i finansiella frågor och den derunder inträffade krisen jemte det sätt, hvarpå det bekanta tolf millioners statslånet negocierades, vållat i svenska statens kredit och finanser. Ne——