TVENNE FAMILJEMÖDRAR, AP Fru M. S. SCHWARTZ.) Ganska riktigt, inföll majorskan leende, poch den der dagboken fick hennes mamma läsa.n Jaha, och fru mamma fann för godt att rätt muntert skratta deråt. Och flickan Jenny blef derför så förtretad, att hon kastade hela luntan på elden. Sant, hon erhöll emellertid i samma vefva en mycket sträng lärare, som så träget sysselsatte henne, att hon ickefick ringaste tid att tänka på den då tjugutvåårige baron Fritz, hvilken dessutom hade den artigheten att lemna orten.n Och blef borta i — fyra år. Nej. du misstager dig, han kom aldrig igen. Väl återvände en gestalt med ungefär hans ansigte, alldeles med hans växt och hans namn; men det var icke samme lefnadsfriske, för allt godt, ädelt och skönt svärmande yngling, som för fyra år sedan hade rest bort. Nej, det var en blek, likgiltig, veklig, pjåkig och qvinlig ädling, som endast tänkte på lyx och beqvämlighet, som slösade bort ofantliga summor endast för att med en exempellös prakt-inreda sina fäders gods, och under allt detta förblef han alldeles obekymrad om sina underhafvandes bästa, icke tog ett steg för att förbättra deras ekonomiska ställning, icke egde öga för det förtryck, som en hård inspektor emot dem utöfvade. : Men emot Jenny och Kennes föräldrar var han densamma. Hans vänskap till dem hade öfverlefvat honom sjelf, om jag så får uttrycka mig. —) Se Aftonbladet n:r 200—213, 215, 216 och 218. 6