Aftonbladet – 22 september 1858, sida 2

konversation ledigare; henner röst mildare, hennes ögon mera strålande än annars. Hon började draga upp jemförelser emellan vännen, baronen, och den nykomne, hvilka hade till följd, att den stackars baronen alldeles kom. att stå i skuggan. Hennes vänskap för honom glömdes, hon blef nyckfull och ofta elak emot barndomsvännen. Nej, mamma, . det blef Ikon icken, inföll Jenny purpurröd. Var tyst och låt mig sluta. Hon blef elak och skoningslös emot baronen och gjorde honom till föremål för sina sarkasmer hvarje gång han närmade sig henne; men icke nog härmed. Det fanns-en annan ung flicka, som var vacker, rik och ståtlig. För hvarje gång doktorn. fästade ögonen på denna unga flicka, blef Jenny missnöjd; Hon började att jemföra sig med denna, henne i så många afseenden öfverlägsna flicka, och för första gången kände hon afund vakna i sitt hjerta. Med få ord: Jenny hade efter doktorns ankomst blifvit afundsjuk och nyckfull. Ingen menniska kan skylla dig för att skämma bort en god sak, utbrast Jenny skrattande, under det hon gömde ansigtet vid modrens bröst. Du. målar just rätt hyggligt den der stackars Jenny, och får du bålla på, lär hon till slut blifva ett riktigt litet odjur. Inte just det, men hon stod emellertid under inflytande af mindre ädla känslor, och hade hon icke, som hon verkligen gjorde, börjat allvarligt arbeta emot dem, skulle de lätt kunnat förqväfva de bättre instinkterna i hennes själ. Under hela hennes förflutna lif hade ingenting inträffat, som väckt dessa till lif, men den gryende böjeljen för doktorn och uppträdandet af en så farlig medtäflarinna, som kusin Albertine, framkallade dem, och bon förföljdes af afundens och missbelåtenhetens plågoandar. Hittills hade Jenny icke