Aftonbladet – 22 september 1858, sida 2

rättigade komma att medgifva!!!) Sedan vi derpå d. 22 Mars med grundlagens egna ord visat, att Sv. T. dref en falsk sats i fråga om) hvad grundlagen stadgade rörande beslut om valsättets förändring, medgaf hon dagen derpå, som orden lyda: Det är ganska sant, att derom icke finnes något bestämdt stadgadt. 1 der valen, såsom här i staden, varit medelbaran, hvarpå hon återigen sökte framställa sin lagtolkning till fördel för skatteberäkningsgrunden såsom den mest liberala, samt framhålla såsom motsats deremot beslut af klassernas elektorer, liksom detta skulle vara grundlagligt, i fall man icke ville gilla, att beslut om valordningens förändring skulle fattas efter skatteberäkningsgrunden. Då vi snart derefter) visade att Sv. T. åter begagnat ett af sinaj vanliga falska antaganden, när hon har orätt och likväl vill genomdrifva sina åsigter —I alldenstund grundlagen endast stadgar, att) ändring i förut öfligt valsätt kan ske, då an-l. tingen någon stads valberättigade innevånarel eller ock en eller flera klasser bland dem om sådan ändring öfverenskommap, och elektorer) alldeles icke haft eller hafva något annat att göra, än att välja — så teg Svenska Tidningen visligen en tid bortåt i denna fråga. angående röstberäkningen vid beslutet om val-I sättets förändring, men har på senare tiden en eller annan gång åter börjat vurma på sin skatteberäkningsgrund för det tillfälle, då denna ändringsöfverenskom melse skall fattas. Då vi förmedelst dessa erinringar beslagit J. A. H. med att ha en osanning till utgångspunkt. kan det för allmänheten och och ossvara likgiltigt, om han tillgripit denna osanning a: lättsinnighet och i tanklös glömska af hvad Svenska Tidningen förut i den saken innehållit, eller om han uppsåtligen användt den för att såmedelst gifva ett slags ursäkt för det han nu, då Stockholms valberättigade invånare hafva anspråk att diskussionen skall vända sig om det förslag, som komiteradc utarbetat och snart måste blifva allmänt kändt. söker inleda diskussionen på en fråga, som redan i våras inom pressen så tillräckligt afhandlades, att Svenska Tidningen då i det ämnet bragtes till tystnad, och sedan ansetts afgjord, då icke allenast magistraten, utan någons gensägelse, genom sin ordförande på särskilt fråga af en valberättigad förklarat, att tesluten angående valordningens förändring skola fattas med lika rösträtt af de valberättigade, utan äfven detta sätt att tolka grundlagen redan blifvit tillämpadt, utan att någon deremot gjort någon invändning eller deröfver besvärat sig, nemligen vid det tillfälle. då det beslöts, att förändring i det gamla valsättet skall ske, vid hvilket tillfälle likväl så afgjorda anhängare af skatteberäkningsgrunden och skickliga sakdrifvare, som t. ex. hr öfversten J. A. Hazelius, voro närvarande och försakade att, som det heter i J. A. H:s artikel, kasta sig i lagtextens brister för att derutur upphemta några ovissheter till hinder för ett bud, som de frukta. s Betecknande är det likväl, att JA. H. till inledning begagnat en osanning, och vi hoppas, att allmänheten skall finna detta värdigt den, som :kan komma med sådana satser som de, hvilka artikeln för öfrigt innefattar, och bland hvilka vi för ögonblicket blott nämna det kollriga påståendet, att elektorer, utsedda af klasserna, skulle kunna ega grundlaglig skjutande vi till en annan dag att närmare framhålla de vrängda framställningar i öfrigt, hvarigenom J. A. H. söker inbilla folk att skatteberäkningsgrunden är af grundlagsstiftaren förutsatt äfven för städer, der valen bittills varit medelbara: — Börande samma ämne meddela vi här en oss tillstäld artikel med en välkänd signatur: I Svenska Tidningen för i går förekommer en med J. A. H. signerad, omsorgsfullt utarbetad och synbarligen på mycken effekt beräknad artikel, som dock vid närmare påseende befinnes vara af så uppenbarhgen reaktionär syftning, att effekten deraf torde blifva lika ringa som af Svenska Tidningens många föregående bemödanden i samma väg. För att visa denna syftning torde ej mycken vidlyftighet behöfvas. De i Sverge hittills praktiserade eller för framtiden ifrågasatta olika valsätt vid riksdagsmannaval kunna hänföras; till följande fyra kategorier: ; 1) då de valberättigade med olika rösträtt utse riksdagsmän; : 2) då de valberättigade med olika rösträtt utse elektorer, och dessa med lika rösträtt utse riksdagsmän; 3) då de valberättigade med lika rösträtt utse elektorer, och dessa med -lika rösträtt utse riksdagsmän; 4) då de valberättigade med lika rösträtt utse riksdagsmän. Emedan vid de tre senare: valsätten de väljande (vare sig de valberättigade sjelfva eller deras elektorer) vid riksdagsmannaval hafva lika rösträtt eller rösta pr capita, innebära alla tre dessa sätt ett större politiskt framåtskridande än det första, der de väljande vid. riksdagsmannaval hafva olika rösträtt. Af de tre senare sätten åter, då de väljande vid riksdagsmannaval rösta per capita, är det valsätt, då de valberättigade sjelfye välja riksdagsmän, naturligtvis mera liberalt än de båda andra sätten, då de valberättigade utse elektorer som välja riksiagsmännen, och af dessa båda sätt är likaså det, då de valberättigade per capita eller med lika rösträtt utse elektorer, mera liberalt än det, då de valberättigade med olika rösträtt utse elektorer. Efter ofvannämde klassificering finnes alltså det fjerde sättet stå högst, dernäst det tredje, så det anAna inkl lt netodat fråruta