Aftonbladet – 22 september 1858, sida 2

Nu är att märka, att det tredje sättet varit det hittills öfliga vid hufvudstadens val af riksdagsmän till borgareståndet, att likväl den opinion blifvit alltmera enhällig, att tiden nu vore inne att från det tredje valsättet skrida framåt till det fjerde. Hvad är det deremot som Svenska Tidningen och J. A. H. åsyfta? Jo, att hufvudstaden skulle från det tredje valsättet skrida tillbaka till det första. Vi föreställa oss dock, att det, oaktadt de utkastade krokarne, ej skall lyckas ingifva så stor missbelåtenhet med det tredje sättet eller en så stor misströstan om att kunna erhålla det fjerde sättet, att man förtvifladt skulle kasta både tredje och fjerde sätten öfver bord för att gripa till det så vänligt till mötes vinkande första sättet, som man gerna vill söka göra till det enda fullt grundlagsenliga, det enda fullt ändamålsenliga. Här i hufvudstaden åtminstone lärer det ej vara frågan om att sträfva efter något mindre, utan eiter något mera demokratiskt än det som är, och hvarje vän af en sansad demokrati har skäl attföredraga det tredje sättet, med röstning per capita såväl vid elektorssom riksdagsmanna: val, framför det första sättet, med röstning efter rörelse, i likhet med hvad vid till exempel ofrälse bruksegares riksdagsmannaval eger rum, då en enda eller några få högröstande afgöra valet. Med någon politisk blick inser man ock, att sådant medelbart valsätt som det förra är vida att föredraga framför sådant omedelbart valsätt som det scnare, emedan man från det förra vida lättare än från det senare kan med alla formers iakttagande öfvergå till direkta val med röstning per capita, och lika väl som man kan tänka sig att sådant framdeles kan ske, lika väl kan man tänka sig att det kan ske straz, oaktadt allt hvad J. A. H. yttrar deremot. Ty om hans mening ej kan vara att påstå, att, om det hittills öfliga tredje valsättet för Stockholm nu bibehålles, det ej skulle kunna, inom de gränser grundlagen nu utstakar, ett eller annat år senare ändras till det tjerde, så sc vi ej hel!er något hinder af grundlagen för att en sådan ändring skulle kunna göras ett eller annat år tidigare, ja genast, hvarom ock fråga är, och, om hvars lämplighet en så allmän öfvertyg 1se råder, att Svenska Tidningen och J. A. H., likasom vädrande revolution, tagit sig före att gifva domare och höga vederbörande advis, huru de sig rätteligen förhålla skola, något som tager sig lustigt ut hos Svenska Tidningen, då, såsom man ser, den gerna sjelf vill gifvå råd, men, efter hvad An minnes, tager illa upp om andra göra et. Förut fanns en grundlagsparagraf, som för hufvudstadens valberättigade föreskref att valen till elektorer skulle ske klassvis, valen till riksdagsmän dels klassvis, dels samfäldt. Denna paragraf finnes icke mera. Klasserna äro brutna, såsom J. A. H. säger, och det är alltså ej blott tillåtet, utan snart sagdt nödtvunget att de 1 alberättigade välja samfäldt (med lika eller olika rösträtt), vare sig elektorer eller riksdagsmän, emedan proportionen mellan de gamla klasserna, som omfatta de efter gamla grunderna valberättigade, och den nya klass (eller klasser), som skulle omfatta alla andra valberättigade, de efter nya grunderna tillkomne, ej är bestämd, och till yttermera visso: klassvalsprincipen för hufvudstaden blifvit utdömd, ej blott i allmänna opinionen, utan äfven vid ett par riksdagar genom särskilta förslag och beslut, såsom man kan erinra sig. Enör J. A. H. anser att —analogt med det hittills öfliga valsättet, då de valberättigade genom röstning per capita utse elektorer och dessa genom röstning per capita besluta hvilka som skola vara riksdagsmän — i fråga om gamlavalsättets ändring till ett nytt äfvenledes de. valberättigade böra genom röstning per capita utse komiterade och dessa genom röstning per capita besluta om det nya valsättet, så är det just detta man redan gjort i frågan om förslag til nytt valsätt, och J. A. H. slår sig sjelf med sina egna vapen, då han klandrar domstolen och de valberättigade derföre att dessa gjort just hvad J. A. H. ju velat: icke direkt uppgjort förslag, utan, genon omröstning per capita, utsett komiterade, som uppgjort förslag, Vi undra just hvad J. A. H. skulle säga, om man riktigt toge honom på orden och läte de valberättigade ej omedelbart, utan medelbart genom samme komiterade fatta defiritift beslut om valsättet, d. Vv. 8. definitift antaga samma förslag. Ja, hvarföre icke? Då vore ju allt bra, och grundlagsenligt derjemte; J. A. H: har sagt Kongl. Maj:t har, enligt Posttidningen i extra ordenskapitel den 20 dennes utnämt: till riddare och kommendör af Kongl. Maj:ts orden: generallöjtnanten, f. d. envoyå extraordinaire och ministre plenipotentiaire vid kongl.