Aftonbladet – 21 september 1858, sida 2

nan det så tillvida, att till ordinarie ledamöer i komitn för uppgörande af en ny valrdning för Göteborgs stad blifvit utsedde: srosshandlaren C. F. Weern j:r, rådmannen I. Björck, handlanden E. G. Lindström, rosshandlaren James J. Dickson, juveleraren J. Tengstedt, grosshandlarne J. J. Ekman och ven Renström; samt till suppleanter grossvandlarne C. O. Kjellberg, Julius Lindström ch F. Frisell. I öfrigt vunno ett stort antal personer flera ler färre röster. Rörande frågans utgång vid gårdagens allnänna sammankomst inlåta vi oss icke i vilare omdöme, än att den vittnade omen icke å obetydlig politisk meningslöshet, kanske till ch med menlöshet, då man beslöt tillsätta n komit: utan att gifva densamma någon edning och utan att hafva hört de personers opinion, hvilka till komiterade utsågos. Emelertid har man allt skäl att vara belåten ned valets utgång. Om ock flertalet af de xomiterade icke kunna anses vara några poitiska karakterer i detta ords strängaste mening, så äro de dock samtligen män af heder, detta ords hela mening, samt äfven, så vidt vi känna, till största delen män af ganska sinnade och upplysta åsigter. Den personiga rösträtten har åtminstone en försvarare bland dem. Sammanträdet var besökt af omkring 60 å 70 personer, eller omkring en tolfller trettondedel af de valberättigades antal, magistratens ledamöter dock ej häri inberäknade. Från Kristianstad skrifves i fkånska Posten den 15. ; Vid det sammanträde, som i går hölls inför K. M:s befallningshafvande, hvarvid fråga var om bestämmande af sättet huru riksdagsmansarfvodet hädanefter bör af stadens valberättigade invånare utgöras, sökte tvenne särskilta meningar göra sig gällande: den ena, att berörde arfvode borde utgå i förhållande till den rösträtt enhvar eger; den andra, att afgiften borde ur stadskassan utgå, eller, som vill säga detsamma, att äfven från valrätt uteslutne personer skulle till riksdagsmansarfvodet bidraga. Denna senare mening blef vid anstäld votering segrande; men som frågan nu icke kunde definitift afgöras, kommer allmän rådstuga att utlysas för denna frågas slutliga handläggning. —————— — Fabhlu tidning meddelar nu en berättelse om förloppet vid undersökningen rörande den bedröfliga vidskepelse, som grasserar inom Gagnefs och Mockfjärds socknar i Dalarne. Vi återgifva den här: I en tid, som bär det stolta namnet af upplysningens och civilisationens i högre grad än någon föregående, kan det i sanning förefalla rätt märkvärdigt att okunnighetens och vantrons mörker ännu visar sig i den gamla skepnaden af trolldomsväsende och blåkullafärder eller, som de ock kallas, resor till Josefsdal,, ett ganska gentilt och modernt namn på gammal Erkes boställe, i bibeln benämndt helvetet. Enär dylika vidskepligheter, efterdyningar af de i utlandet och på enstaka ställen i Sverge, synnerligen i öfra Dalarne och Norrland för nära 200 år sedan gängse, ånyo dykt upp med en förvånande styrka, särdeles i vårt närmaste grannskap Gagnef och Mockfjerds kapellag, och då, på grund af derom till högvördiga domkapitlet aflåten embetsskrifvelse,-undersökning blifvit anbefalld, vilja vi, sedan nu denna egt rum, meddela förloppet af denna ransakning. Efter näst förut skedd pålysning 2:ne söndagar å rad i Mockfjerds kapell anstäldes en förberedande rådplägning och undersökning tisdagen den 31 sistlidne Augusti, vid hvilket tillfälle de af högvördiga domkapitlet för undersökningens hållande förordnade herrar, domprosten, ordensledamoten, doktor G. Hvasser i Leksand, kontraktsprosten C. W. Baggstedt i Wika och prosten D. E. Boöthius i Åhl gingo till väga med all den foglighet och sans, som man kunde hafva att vänta sig af dessa erfarna och insigtsfulla män. Sedan ordföranden hr doktor Hvasser uppläst de till undersökningen om trolldomsväsendet hörande handlingar, skred man till verket i denna högst kinkiga sak. För nödige upplysningars erhållande hade 2:ne kyrkovärdar och 2:ne kyrkorådsledamöter från Mockfjerd blifvit inkallade till Gagnefs prestgård, der första akten af undersökningsdramat om den märkvärdiga blåkullismen utfördes. Af hr ordföranden blef nu v. komminister Blumenberg, som genom sina. åtgöranden väckt vederbörandes uppmärksamhet på de vidskepliga företeelserna och gifvit anledning till denna undersökning, uppmanad att afgifva sin förklaring öfver den skrift, som han till pastorsembetet i Gagnef hade inlemnat, samt huru han betett sig för att borttaga vantron och förvillelsen. Af innehållet och ordställningen-i denna skrift, som troligen in extenso framdeles blifver offentligen bekant, tyckte sig hr ordföranden och de assisterande prostarne finna, att pastor Blumenberg sjelf vore smittad af den vidskepliga tron på blåkullafärder. På tillfrågan om denna sak bekände och betygade den fromme mannen uppriktigt, att han visserligen icke för egen del trodde såsom folket rörande blåkullafärders möjlighet och verklighet, men att han i början varit vacklande i frågan om rätta uppfattningen af denna ovanliga företeelse. Dock ville han icke anse dem såsom en vidskepelse och som sådan för förbrytelse emot det 2:dra budet, hvarföre han ock i sin enfald frågade herrar komiterade: hvad är vidskepelse? hvarpå ett riktigt svar följde, utan var pastor Blumenbergs oförgripliga tanke den, att de gängse blåkullafärderna voro svårare anfäktelser af satan, hvilken Gud tillåtit att förebilda sådana ting för barnens sinnen, för att dermed uppdaga det demoniska onda i tidens lynne och i så kallade oskyldiga nöjen, samt med den nöd, i hvilken barnen voro försatte, tvinga föräldrarne till aktgifvande på det gudomliga ordet och bönen, som i vår tid alltför mycket försummas. Äfven trodde han, att detta tillstånd innebure väckelsen till en renare och bättre kristendom. Medan denna egendomliga förklaring afgafs och fördes till protokollet, hade en stor mängd af allmogen sällat sig utanför vid prestgården dels af nyfikenhet dels af intresse för saken, som var å bane. Innan vi gå vidare i berättelsen, torde vi få omnämna, att; sedan pastor Blumenberg afgifvit sin förklaring, uppträdde prosten och -kyrkoherden Wahlin i Gagnef med ett långt, sakrikt och välskrifvet anförande till. protokollet. Af detta anförande upplystes man om vida förnuftigare och sundare åsigter rörande den andliga epidemiens natur och beskaffenhet samt om de åtgärder, som blifvit vidtagne för himmandet af vidskepelsen. Tillika omnämdes deri, att pastor Blumenberg icke funnit skäl sigte. Sedan man ätit och druckit kaffe, red majoren ut på egorna. Ernst vandrade till Hjernebro, Arvid gick upp på sin kammare, der han stängde in sig, och doktorn for på sjukbesök. og SS FEN ög Ule Dn FSS DESKNELAE