Aftonbladet – 17 september 1858, sida 3

riktningar tågade öfver honom, för att söka sin räddning eller för att plundra. Det af jordvallar omgifna fästet Futtebghur hade varit ett behagligt hviloställe för oss, och vi skola alltid bevara angenäma minnen derifrån. fiuru. besynnerligt, att ett ställe, som varit skådeplatsen för så skoningslösa grymheter, så snart kunnat skaka från sig sina hemska blodtraditioner! Just i-samma rum, uti hvilka vi lågo, hade de mordiske sepoys öfverraskat och bortfört några af sina offer. Så snart underrättelsen spred sig, att garnisonen — en handfull män, med qvinnor och barn till hinlers — höll på att fly undan i båtar, klättrade en mängd rebeller öfver fästets vallar, och störtande in 1 bungalowerna, öfverraskande några qvinnor och barn, som ännu ej hunnit begifva sig bort. Dessa olyckliga varelser, tillika med några andra — deribland äfven män — för hvilka flykten blifvit afskuren, fördes följande morgonen ut och nedskötos med kartescher och gevärseld. Deras qvarlefvor hafva sedermera återfunnits i en vrunn, som igenmurats, men ännu i dag utmärker icke någon minnesvård platsen eller erinrar om deras sorgliga öde. En tjenare hos kapten Mylne beskref för oss denna tilldragelse, bvilken han såsom åsyna vittne öfvervarit. Omkring Futtehghur är befolkningen icke blott af ljusare färg, utan äfven starkare bygd och resligare än i Bengalen, så vidt jag kan döma derom af de få innebyggare jag såg på vägarne. De äro fientligt. sinnade mot vårt samhällsskick, emedan de till större delen äro pathaner. Då jag lemnade Furruckabad på aftonen den 3 Juni, visste ingen, när öfverbefälbafvaren skulle begifva sig å väg, och :å han endast hade ett ringa antal, till eskort verkligen tjenliga trupper, så var det rådligast att hålla hans resa hemlig. Efter en förfärligt tröttsam färd på en usel väg, der min gharry tidtals framsköts eller drogs af coolies i stället för af hästar, uppnådde jag omkring kl. 4 på morgonen det vid stora landsvägen belägna Bhowgong. Baboon på poststationen underrättade mig strax med mycken sjelfbelåtenhet, att lord-sahib skulle följande dagen med -postvagnar afresa från Gorbaigunj, och då jag, frågade honom, huru han kunde veta det, svarade han, att han var säker på sin sak, emedan han anskaftat vagnar åt öfverbefälhafvaren och hans stab. Om man besinnar, att fienden några dagar förut befunnit sig nära invid Bhowgong samt att det var ovisst, huruvida han icke i samma ögonblick var i vårt grannskap, så inser man, huru stor faran var för öfverbefälhafvaren att bortsnappas af det fientliga kavalleriet. Vår vän baboon tyckte? icke vara rätta mannen att bevara hemligheten. Man bade icke hört eller sett något af fienden på de sista 24 timmarne, sade han — en ganska hugnelig underrättelse för en ensam resande, om man afräknar den lilla omständigheten, att fienden kunde befinna sig på en half engelsk mils afstånd från oss i samma stund baboon yttrade detta. Emellertid förskaffade vi oss vid hvarje station en sowar, som höll sig framför oss, för att se efter, om vägen var fri från fiender. . Ytterligare ett obehagligt item! Om vägen ej var fri, huru skulle väl då en man med ett ofärdigt ben kunna fly undan? Vid ordet station (staze) må man ej tänka på ett inbjudande värdshus invid landsvägen, med rymliga uthus, stor gård, hästar och stalldrängar. Nej, må man tänka sig en lerkoja, som höjer sig från marken bredvid vägen, den enda upphöjning på den ofruktbara ytan. af tillstampad jord — några träd, under hvilka några usla hästkrakar stå bundna, samt en grupp af män, som äro alldeles nakna, om man undantager en turban och ett fikonalöf? af bomullstyg. Men håll för all del stadigt i tyglarne, då de spänna hästen i gaffeln, ty han ger ögonblickligen sitt misshag häröfver tillkänna genom att slå bakut och än häftigt rygga tillbaka, än göra våldsamma satser, eller genom passift. motstånd och istadighet. Af dessa hästar finnes det åtskilliga slag, hvilka, sedan de visat prof på dessa olika former af en för dem alla gemensam motvilja för framåtskridande, hvar för sig hafva någon för dem egen svag sida, medelst hvilken: deras: fixa ider kunna? besegras. Så t. ex. måste man på en häst applicera ett glödande kol på naflen; en annan kan endast uppmuntras derigenom, att ett. snöre drages åt omkring hans näsborrar; en tredje erfordrar tre karlars förenade ansträngningar, sålunda att två af dem draga i snören, som bindas omkring hästens öron, under det att den tredje fattar tag om hans tunga. En annan sort är den, då hästen ieke rör sig ur fläcken, såvida han ej förmås dertill medelst ett högst listigt konstgrepp, som består i att fästa ett rep ofvanför hasleden på hästens framben, och rycka deri, tilldess, benet ovilkorligen upplyftes; nu skjutes åkdonet framåt,tilldess hästen till sjelfförsvar. sätter ned benet, för att få fotfäste att slå bakut; repet fästes, nu åter, och. samma förfarande upprepas, tilldess. slutligen hästen utom sig af raseri sätter i väg och repet sakta får glida af. : Vanligaste slaget af alla dessa hästar äro de, som ej vilja röra sig ur stället. förr än sex eller åtta :karlar skjuta åkdonet tätt intill -hästens-länd, så att han ej kan slå bakut; på samma -gång .som ena bakfotenfoch ena framfoten. med-.stor : ansträngning. lyftas NER intet sätt varit ädel och upphöjd (ty om den det varit, skulle han. med styrka och kraft bekämpat hindren, och. icke likt en tjuf försökt stiäla sio till ett bjerta, hvilket han icke-på