Aftonbladet – 17 september 1858, sida 3

intet sätt varit ädel och upphöjd (ty om den det varit, skulle han med styrka och kraft bekämpat hindren, och. icke likt en tjuf försökt stjäla sig till ett bjerta, hvilket han icke-på något vis gjort sig förtjent att ega, enär han endast bjudit upp hela sin förmåga att locka detta unga oerfarna hjerta från sina dotterliga pligter.) Men, Albertine! Så får det icke fortgå. Jag blygs inför mig sjelf, och en gång återväckt till fullt medvetande af hvad som är min pligt, skall ingenting på jorden, icke en gång min kärlek till dig förmå mig afvika derifrån. Min pligt är, att visa din mor, det jag, ehuru. ett barn af folket, genom djup känsla för det rätta: och upphöjd karaktersstyrka adlat mig sjelf och att jag-i alla mina handlingar uppfört mig såsom en man af heder. Jag skall icke vidare såsom hittills gifva henne skäl att påstå, det, den, i kraft af sin bildning, till hennes jemlike hunne trädgårdsmästaresonen. icke äfven, genom rättsinthet: och pligtkänsla vetat höja sig öfver alla inkäst; dem hon rimligen kan. göra. emot honom, såsom hennes dotters blifvande make. Derföre, Albertine, få vi icke mera mötas såsom förr, icke mera brefvexla — all hemlighetsfull beröring 058 emellan måste afbrytas. Vi måste vänta tåligt, intill dess jag skapat mig en ekonomiskt oberoende ställning. och med öppen panna kan: träda fram inför din mor och frimodigt anhålla om hennes dotters hand. Vägrar hön — nåväl, då är orättvisan på hennes sida, och jag skall som en mån kämpa för ernåendet af min lycka, och — segra. Huru skall icke na min kärlek höja mig. öfver hvarje :hinder, då den redan -höjt mig öfver min egen svaghet! Hvilken ifrig sporre skall den icke blifva att fördubbla mitt arbete och min sträfvan, då jag vet, att förrän jag kan bjuda dig min hand, får jag icke närma mig dig, icke höra ljudet af din röst,