Aftonbladet – 17 september 1858, sida 2

Den första känslan idag hos älla någorlunda uppväckte? härstädes är förblufelse. Man hade i det allra sista velat tvifla på att regeringen skulle gå så pass långt, oaktadt vissa tecken i sol och måne?, af dem jag sist talade om, gjorde: det sannolikt. I morgon, då man närmare fått studera det märkliga dokumentet igenom och fundera litet deröfver, skall harmen korama. Och hvad derefter? Tålamodets vackra och ädla dygd? Måhända! Den idylliska belåtenheten med det vackra Septembervädret, förtjusningen öfver senjora Pepita! Allt medan hr v. Bälow i Frankfurt på privat väg, afgör om Danmarks heder och ära? Måhända! Men måhända också icke; Ty,uppriktigt sagdt, ännu tillhör jag icke dem, hvilka förtvifla om det, gamla Danmark och dess framtid. SR: