Aftonbladet – 17 september 1858, sida 2

plats bland fruarne, fullkomligt lugn öfver dottern; men hade hon haft någon aning om hvad som sades emellan grefven och Albertine, så frukta vi storligen att hon fått nervattacker af. harm. Ni dansade icke fransäsen? sade grefven. Nej, blef det korta svaret. Vågar jag utbedja mig nästa polkett ?? Jag. ämnar icke dansa mera i afton. År ni illamående? Nej, jag mår fullkomligt väl. Ni är då missnöjd ? Ja. På mig ? Ja, och detta tror jag mig äfven ega skäl till. Och. dessa skäl äro att ni måste försaka en vals med. doktorn. Grefvens ögon gnistrade. Icke förlusten af valsen harmar mig, ty jag känner ingen makt som skulle kunna hindra mig ifrån. att gifva honom en annan vals; men ert sätt att påstå, det ni fått löfte om andra valsen, då ni icke fått det, förolämpade mig. Öch straffet blir att ni icke dansar ? Ja.n Då går ni ju äfven miste om att dansa med doktorn ? Den förlusten får jag ersatt om fjorton dagar på Rönby, då det blir bal der. Albertine gjorde en rörelse för att resa sig upp; men grefven bad henne sitta qvar. Det är således sanning att ni har stark sympati för den der doktorn ? Kalla det sympati om ni vill, jag hyser den djupaste högaktning för honom, och det är något, hvaraf icke en hvar kan berömma sig. Dermed lemnade Albertine grefven. Den der högaktningen. skall du dyrt få betala mig. Om du, enfaldiga flicka, visste,