Aftonbladet – 15 september 1858, sida 3

Vill du rida med mig till nyodlingarne? frågade han. : Nej tack, hr major, jag har nyttigare sa ker att sköta; men i morgon kan det väl hända att jag gör dig sällskap. : Men då kan det hända att jag icke vill hafva dig med, svarade majoren skrattande. Åh, det har ingen fara. Jehny räckte fadern sin panna att kyssa, och derefter ilade hon bort. Majoren såg efter dottern och ett solvarmt leende gled öfver hans eljest stränga ansigte. Af det. nyttiga Jenny föregaf sig hafva att göra förmärktes likväl ingenting. När hon lemnat ifrån sig korgen åt Stina; satte hon sig helt makligt på förstugubron, utan.annan sysselsättning än att ur en skäppa kasta ärter åt: en hel svärm dufvor. Ett sällsamt allvar hvilade öfver Jennys drag; det glädtiga uttrycket tycktes hafva försvunnit, hon: syntes öfvertänka något vigtigt. Slutligen hördes steg i strappan. Jenny vände hufvudet och såg Albertine stiga utför densamma. Honvär bra vacker! Hvilken ståtlig hållning, hvilken utsökt klädsel! suckade Jenny och såg ned på sin hemväfda klädning och sitt musslinsförkläde. Jag ser bestämdt ut som Hennes kammarjungfru; jag är ful, eger ingen hållning och är simpelt klädd. Nu skakade Jenny hufvudet, liksom för att jaga bort alla dylika tankar, och fullföljde sin afbrutna monolog: Aj, aj, Jenny, jag tror du åter dragerupp jemförelser; du lär väl få lof att friska upp ditt minne med mammas visa ord. Mamma! Hvad jag är rik som eger en sådan mör! Jag tror ändå, att om Albertine och. jag skulle mellan ossuppdragå en jemförelse, så har jag allt flera skäl att tacka Gud för hvad som fallit på min lott, än Albertine för hvad som fallit på hennes. Jenny reste sig upp och gick emot sin kusin.