Aftonbladet – 15 september 1858, sida 3

Aera andra fölk, åtminstone i fråga om pårk: anläggningar, alltid: föregå med godt exempel. I Men — Frankrikes folk har annat att sysslö I med. Det religiösa sinnets uppfostran har der I varit och är ännu en helt annan än den, hvilken bjuder oss göra naturen delaktig af vål bildning eller att ombilda: den efter vårt sinne; Detsamma gäller om Spanien och Italien också. förstås. Vi lemna dem åsido. Men Paris .. skall man säga. Ja Paris är kungars och kejsares verk. Än fölkets verk? ... Vi hafva dert.ppå intet svar. Folket har förstört ibland hvad kungar och kejsare gjort: men — i det här ifrågavarande fallet åtminstone — föga har det skapat. Tuileriernas trädgård och Champs Elysees, de verldsberyktade parkerna vid Versailles, S:t tloud och sjelfva Boulogner-skogen, de äro alla monarkiens verk. Någon folkpark eller stadspark kanman der ej tala om, begagnas än flera af de nämda parkerna till detta ändamål. Än boulevarderna? ... Må göra... De äro i så fall karakteristiska för det franska: folklifvet — torrt -öch förbrändt som det:synes vara. De franska monarkerha hafva utfört det franska folkets verk. Så hafva äfven de bygt parkerna. — Dessa parker äro widtberyktade. Och de förtjena sitt rykte. En del af Frankrikes-historia ligger deri. Den franska revclutionen af 89 hade en af sina orsaker i den bankrutt monarkien dragit öfver landet. Näåväl... endast för Versaillerparken utbetalte Ludvig XIV till Le Notre 200 millioner francs. Hvad de öfriga parkerna, hans och Ludvig XV:s, hafva kostat, förmäler ej historien. Men för hvarje steg man tar i dess parker, det må nu vara i Versaillerparken eller Trianon, S:t Cloud (vi minnas att revolutionen af den 18 Brumaire försiggick i dess orangeri) eller Boulognerskogen, öfverallt: erinras man blott om monarkien, och om folket endast så till vida, som man alltid tillika erinras om revolutionerna, hvilka till endel monarkiens lif i dessa parker dragit öfver detsamma. Och hvilka bevekelsegrunder som är må hafva manat monarkerna att bygga dessa parker .. ej har det varit deras lust att bereda folket helsa,; ädlare nöjen och lycka. Och — för öfrigt — det franska folket sjelft synes ej hafva mycket sinne för sådant, åtminstone ej i den mening, som vi fatta dessa lifsvilkor. En motsats till Frankrike i allt, så är England det äfven i fråga om sina parker, åtminstone då det gäller stadsparkerna. Äfven England har visserligen sina slottsparker, analoga med Versailles o. 8: vV., så som parkerna vid Hampton Court och Windsor t: ex: Men det har äfven verkliga stadsoch folkparker, verk af kommunerna eller skänker till städerna af: enskilta., Dessa parker äro der icke blott prydnader. De anses lika oumbärliga som snygghet, ordning, frisk luft och dylika saker, om hvilka man i den franska smakens tider ej alltid haft just de sannaste begrepp. Derförebetraktas äfven parkerna i London och vid allasstörre städer i England såsom en alldeles oundgänglig del af staden sjelf, och man kallar parken, som bekant, för stadens: lungor. Vi hafva i vår framställning af det franska folkets karakter i förhållande till natur och stadslif ansett oss böra ingå på förklaringar öfver orsakerna till den uppenbara brist på sinne för: de makter som framkallat pärkerna. Vi behöfva ej i fråga, om England gör ost skyldiga till. sådana förklaringar. Det engelska folkets innerliga natursinne, dess böjelse för den komfortn, som har sin innersta grund i ordningssinnet, dess harmoniska. bildning, som ej tillåter: det att para: prakt med snusk, alla dessa det engelska folkets egenskaper äro för väl bekanta för att vidare behöfva utläggas. Och vi vilja derföre blott nämna några ord om sjelfva parkerna. (Forts.)