Aftonbladet – 15 september 1858, sida 2

Article Image
Några personliga upplysningar. torde härej sakna intresse. Högsta skattebeloppet, eller 2233: 33, drabbar numera aflidne konsuln W. Röhss. Vidare skatta: Hrr Robert Dickson bko rår 1909: 17. Sv. Renström 1626: 31. J.J. Ekman 1574: 31. B. E. Dahlgren 1519: 9. J.J. Dickson 1396: 43. Oscar Dickson 1307: 12. Alex. Keiller 1219: 40. E. F. Brustwitz 1051: 40. t James Dickson 981: 5. W. Barkow 957: 45. Alex: Barclay 953: 47. O. G. Lindberg 868: 38. 0. Andren q I. Barclay J. P. Qvensel Jul. Lindström : 32. F. W. Hasselblad 749: 41. P. Hammarberg 733: 12. Rob. Dickson, j:r 711: 17. C. Lindhult 691: 27. O. Wijk 653: 46. OC. Sirenius 607: -16. J. C. Bressander 606: 22. J. F. Arfvidssön 602: 14. J. A. Leffler 594: 37. F. Körner 589: 21. J:F. Pettersson 587: 36. C 0. Kjellberg 572: 42, J, Kjellberg d72:-42: D. O. Francke 536: 16. W. Gibson 536: 11 För jemförclsens skull upptåga vi ytterligare följande personer: Justitieborginästareh Ekman 35: 12. Borgmästaren Ewert 130: 40. Rådmannen Ingelman 8: 16. Hvitfeldt 64: 10. , Björck 10: 13. Kennedy 36: 35. Ekman Al: Il: Roy 12: 35. Holmgren 7::31: Lindgren 6: 27. Melin 275: 31. Tengberg 103; 27., oa Risberg 117: 38. Lagman Ekström 49:23. Häradshböfding Berger 85: 39: Blott dessa få data gifva tydligt nbg vid handen huru -litet det högre eller lägre-beloppet utaf kom unalskatter kan tagas till gradmätare: uppå. de insigter: och det medborgers liga sinne, som utgöra personers enda berättigade företräde i fråga om valrätt och valbarhet till representantkallet, om hvilket det numera torde vara öfverflödigt erinra, att det innebär ett representantskap för riket, icke för någon viss kommun eller korporation. Då vi nemligen här se huru vår magistrats samtlige ledamöter kur na uppvägas-af. blott en enda person bland de högst beskattade, eller då vi erfara huru, derest man skulle förtfarande rösta efter skattebeloppet, en enda person skulle komma att öfverrösta 2 å 3 hundrade af de lägre beskattade, då finner man, utan vidare undersökning, att hela denna princip, att till riksdagsmannaval rösta efter vare sig sammanskottseller andra afgiftsbelopp, är grundfalsk. Detta är ock något längesedan så allmänt och klart insedt, att det är alldeles onödigt att derom vidare orda, enär ett sådant röstningssätt näppeligen inom detta samhälle eger en enda försvarare. Men om man ock erkänner den föruthämda principens oriktighet och omöjlighet, sväfvar dock mången i mycken villrådighet om hvilken grundsats bör följas i dess ställe. Attantaga personlighetsprincipen är nemligen för mången ännu ett hårdt tal, enär man anser denna princip dels oviss såsom princip betraktad, dels förenad med vådor i det praktiska, dels ock innebärande ett alltför stort anspråk på de högre röstberättigades sjelfförsakelse och uppoffring af gammal häfdvunnen makt, hvilken de ännu innehafva. Vi underkänna icke kraften af dessa anmärkningar, men vilja dock yttra vår oförgripliga mening, i hopp att den må vinna det afseende, som anförda goda skäl ega rätt att vinna. Hvad angår det alltför stora anspråket å de förmögnares sida, att uppoffra sin hittills varande öfvervigt och ställa sig i jemlikhet med hvarje annan valberättigad medborgare, så kan denna invändning icke leda till vidare följd, än att: uppoffring eller ej, måste vi göra hvad vi erkänna såsom rätt, Det är en princip, som icke medgifver någon dagtingan. Och det innebär något upplyftande, att få göra en sådan uppoffring. Der ligger just pröfvostenen på det sanna och sedliga medborgaresinnet. .. Det land, der sådana uppoffringar kunna i någon allmännare grad göras, det landet innehar en odling, som berättigar detsamma till en stor framtid, under det upplösning står för dörren der sjelfviskheten och makten bestämma och herrska öfver rättvisan. Kunde det deremot ådagaläggas, att den lika rösträtten innebure vådor för det allmänna, för samhället, då låge deräti ett tillräckligt skäl att, om-icke förkasta hela principen, döck underkasta. densamma en noggrannare pröfning, enär den enskiltes rätt och samhällets väl, der båda riktigt fattas, icke kunnä DD NR RT RR NA ERE

15 september 1858, sida 2

Thumbnail