Aftonbladet – 14 september 1858, sida 2

STOCKHOLM den 14 Sept. Bref från Danmark. Köpenhamn den 10 Sept. Svaret till Frankfurt är utan tvifvel pin optima forma,, afgånget i de sista dagarne. Om dess innehåll sväfvar hela verlden i den djupaste okunnighet och jag vill på intet vis ge mig mine af att veta derom mera än andra. Jag har alltså föga att tillägga till hvad jag i saken sist tillskref er. Skulle man ega rätt att sluta, icke af förtroliga uppgifter, icke ens af rykten, men af tecken i sol och måne, här regeringen förmodligen — såsom jag redan förut gifvit er vid handen — gått in på att suspendera äfven de 6 SS af förordningen om de särskilda ärendena, och verkligen äfven antagit dea af förbundet dikterade utvägen att genom sin gesandt, hr v. Bilow, ställa sig 1 direkt, förtrolig rapport till de resp. utskotten i Frankfurt, med afseende på frågan om sättet för förhållandenas vidare ordnande. Hr Bilow är alltså troligtvis redan försedd med allehanda förslager i detta afseende och det blir en Tysklands sak att deröfver döma och afgöra. ? Man kan invända: detta är icke så afgjordt; det kan dock hända att regeringen ännu alldeles icke har beqvämat sig till några dylika förstager på förhand, som Tyskland med så mycken envishet hela tiden har fordrat; måhända vill hr Bilow tvärtom närmast hafva att framlocka dylika från förbundsdagens sida e. e. c. Det är sannt, detta kan invändas; men jag må bekänna, att allmänna meningen härstädes förtviflar om verkligheten af detta alternatif; det är liksom någonting flöge i luften, och det var äfven någonting i gårdagens Dagblad som synes tyda på att förslagerna dock nog äfven småningom krypa fram just från danska sidan. I hvad fall som helst och såframt opinionen härom drömmer rasande, må Tegeringen sjelf bära skulden derför på grund af det hemlighetsmakeri, hvarmed allt detta bedrifves, och hvilket från denna dag misstänkes skola blifva af-endast ännu mera hermetisk art. Det är tilläfventyrs äfven just häri den största vådan för ögonblicket ligger. Från den stund frågan blir öfverlemnad till en konfidentiel rådplägning mellan hr v. Bilow och vederbörande utskott i Frankfurt, är hela saken för en oberäknelig tidrymd undandragen icke blott hvarje speciel kontroll, men hvarje medvetenskap från allmänhetens och pressens sida, och det danska folket skall — som det tecknar sig till — tillsvidare icke ha dermed det ringaste att sköta. Den allmänna opinionen här i landet skall för en längre eller kortare tid icke ega något slags medel att göra sig gällande med afseende på hvad der mellan hr Bälow och de tyska utskotten förhandlas; ingen skall veta hur långt han på regeringens vägnar går, förr än marscherandet är slut och resultatet af de förtroliga öfverläggningarne träder fram som ett fait accomplin; ingen röst skall på nationens vägnar kunna i ett gifvet ösonblick säga ett behörigt stopp! ingen protest skall härifrån kunna stödja gesandten, i fall han sjelf tvekar att göra en farlig koncession, ingen upplysning från en annan sida, än den officiella, skall i tvetydiga fall vara i stånd att tränga igenom till anvisande af en annan väg. Danmark skall icke ha den ringaste id6 om buruvida frågan blir i Frankfurt strängt hållen inom gränserna för den rent holsteinska qvestionen, eller om der icke tilläfventyrs springes litet öfver i det för monarkien allmänna, måhända till och med för det egentliga Danmark särlige; frimureriet blir med ett ord komplett och af allra öfversta graden. Så länge frågan ännu förelåg i vexlande officiella noter; erhöll man dock åtminstone tidtals någon aldrig så liten inblick i de diplomatiska manövrerna; från denna stund blir äfven denna lilla kikglugg stängd, dörrarne tillslutna, gardinerna nerfälda, och herrskapet i Frankfurt med hr Bilow i en adjungerad fåtölj företager vid tända Jjusastakar Danmarks öde på egen hand. Det är i sanning svårt att fatta hur någon dansk regering, särdeles hr Halls, vill och tror sig om att kunna bära det ansvar, som ligger -häri, och man har en viss rätt att redan säga, det regeringen handlar icke minst fredligt för sig. sjelf, såframt det verkligen är dess mening att på detta manår låta en affär bedrifvas, hvilken är för Danmarks hela framtid af så stor betydelse. Men tilläfventyrs taga vi alla fel; måhända är redan i Frankfurt härifrån framstäld en bestämd fordran på att förhandlingarne icke skola hållas så strängt intima som föreslaget varit, måbända skola vi redan en af de närmaste dadarne ha till en början regeringens nu aflåtna svar meddeladt våra tidningar, måhända skall det väsentliga af allt, som vidare företages i Frankfurt, likaledes blifva i officiösa eller officiella referater öfverlemnadt åt offentligheten. I anledning hvaraf alla våra här ofvan framstälda reflexioner naturligen då skola af sig sjelfva förfalla. Ett är visst: Danmark vill icke i längden fördraga att dess. intressen och kanske dess hela sjelfständiga existens på vinst och förlust öfverlemnas åt en hemlig konklav, så som Donaufurstendömena sist måst nöja sig med att vara prisgifna åt pariserkonferensens allerhögsta nåd. Danmark är dock ett rike för sig, och det danska folket icke något politiskt