Aftonbladet – 14 september 1858, sida 2

TVENNE FANILJEMÖDRAR, Fru M. 38. SCHWARTZ.) Nej, min gosse, du blir icke af med mig förr än jag fått veta hvem som förargat och skrämt dig. Stackars barn, du ser ju utsom om du nyss fått dig en stut och nu ämnade dig hem att sqvallra för söta mamma. Det är stor skam af dig att göra spektakel af mig, när du ser att jag är ledsen. Den blifvande krigaren höll på att utbrista i tårar. Ledsen! Nej, min bror, nog är du ond eller också mycket rädd, men någon sorg synes icke på ditt ansigte. Rädd ! skrek Arvid, hvars tålamod var slut. Tror du jag är rädd för den der plåsterprinsen, den der doktors-gesällen?-Nej, jag skall mana ut honom, jag skall säga åt pappa huru han uppför sig, jag skall laga att han blir körd på porten, den skurken, den uslingen, den ärelöse narren, denp ... Drag andan, kära Arvid, och uttöm icke å en gång hela förrådet af dina vackra ord. Jet vore skada, ty du bör gömma några, så att mamma får höra hvad du lärt dig på Karlberg. Ja så, det är doktorn som skrämt dig. Nej, det är Jag som skrämt honom. ÅArvid stampade i marken. Jag kan förstå du gör gemensanr sak med Albertine, men ser du, jag är din bror och jag tål icke att du inlåter dig i intriger, det är min pligt att vaka öfver dig, derföre skall jag upplysa pippa om alltsammans. Hör på, Arvid, jag förstår icke ett örd af hvad du säger, om icke att du är på väg att låta förleda dig till något som mamma bestimdt skulle ogilla. Du talar om att vaka öfver mig, du som icke kan styra ditt eget lynne, utan lemnar det fria tyglar, så att du, under inflytelsen af dina sämre känslor, vill springa och sqvallra, alldeles som om du ännu ) e Aftonbladet n:r 200—211.