Aftonbladet – 13 september 1858, sida 2

miterade har att få skolstadgan reviderad i den anda och riktning som ständerna önskade. Hvilken denna anda och riktning är, derpå kan man: med bästa vilja i verlden ej gerna misstaga sig. Den finnes med klara och tydliga ord uttryckt i den skrifvelse som ständerna den 27 sistl. Januari afläto till Kongl. Maj:t i denna fråga, och deri de begära nedsättande af en komitå af erfarna vetenskapsoch skolmän för att afgifva förslag till afHjelpande af stadgans grundbrister. Såsom sådana nämnas särskilt den öfveransträngning af lärjungarnes både själsoch Kroppskrafter, som måste bli en följd af ämnenas hopande och de långa årskurserna; skolans söndersplittfring genom dispenssystemet i en mängd linier; samt den stora öfvervigt som vid lärotimmarnes fördelning mellan undervisningsämnena ges åt språkstudierna. Erinrar man sig dessutom huru ständerna, hvarje gång skolfrågan under de senaste riksdagarne förevarit till behandling, yrkatbildningsliniernas gemensamhet — en grundsats som äfven den nya skolstadgan uttalat, då den som elementarläroverkens första ändamål nämner meddelandet af allmän medborgerlig bildning, om den beklagligtvis också endast stannat vid blotta uttalandet — blir detännu mera otvetydigt hvad ständerna här åsyftat. De ha yrkat att det svenska läroverket måtte bli ett läreve.k för vår tid och ej för en längesedan förfluten; att den svenska ungdomen, i stället för att sändas tillbaka till forntiden för att lefva dess lif och insupa dess ider och bortöda en dyrbar tid på studiet af språk, som för de allra flesta blifva döda äfven till sin bildande kraft, måtte erhålla en sund och kraftig både kroppsoch själsbildning, hvarigenom de blifva dugliga att som medborgare lefva i det nittonde århundradets Sverge. Huru har nu regeringen, genom sina val af. ledamöter i den nämde komiten, gått denna ständernas önskan till mötes? Vi tveka ej att utsäga det: de förhoppningar man med äånledning af komitens sammansättning kan göra sig om ett förslag, som någorlunda närmar sig ständernas åsigt, synas oss mycket ringa. Väl räknar den bland sina ledamöter tvenne män, professor Carlson och rektor Rabe, som gjort sig kända såsom synnerligt nitälskande för vårt undervisningsväsende och i frågor som röra detsamma ega ej ringa auktoritet. Men de. äro båda tillika kända såsom varma förfäktare af de gamla språkens studium i skolorna, och ju längre ned desto bättre; och då dertill kommer att en tredje, adjunkten Callerholm, kan anses som en trogen representant för rektor Annerstedts välbekanta åsigter och det system i allmänhet som utbildat sig vid Upsala katedralskola, är redan halfva äntalet af komitens ledamöter bestämdt för den tidiga latinläsningen i skolorna. Af de öfriga äro två, lektor Lindman och rektor Borg i Malmö, i skolrefor-. mens historia i vårt land fullkomligt okända j: namn; men då man känner det sätt hvarpå hr ecklesiastikministern älskar att uppfatta ständernas beslut i denna fråga, är det ej otroligt att de blifvit inkallade, såsom hyllande samma åsigter som de förenämde. Detskulle dock mycket glädja oss om det visade sig att vi deruti misstagit oss. Hvad beträffar denl sjette ledamoten, professor Edlund, känna vi honom för en utmärkt vetenskapsman med upplysta åsigter, som vi äro öfvertygade att han skall göra gällande äfven på detta område, om han också ej skulle besitta den erfarenhet, som endast en längre förtrolighet med vårt undervisningsväsende och dess behof kan gifva. S Vi ha ej.med denna. granskning velat ställa några auspicier för den snart sammanträdande komitens verksarchet. Vi ha endast velat uttala den fruktan som vi och många med oss med anledning af dess sammansättning hysa, att Åständernas begäran om en revision af skolstadI gan, i den riktning hvari de önskat se den utförd, ej blir uppfyld. Må utgången visa att 1 vi misstagit oss! k 4 kr mt PR AN SR INTRES BE Kongl. Maj:t ; har, enligt Posttidningen, under den 7 dennes förordnat kammarherren hos H. M. enkedrottningen, ådjutanten hos H. IM. konungen, ryttmästaren vid lifregementets TÅ dragonkår O. M. Björns jerna att tills vidare vara attach vid Kongl. Maj:ts beskickning vid kejserl. ryska hofvet, samt kammarherren, adjutanten hos H. K. H. kronprinsen, kaptenen vid Svea lifgarde F. L. von Dardel att tills vidare vara attache vid Kongl. Maj:ts beskickning vid kejserl. franska hofvet; och har K. Maj:t, under samma dag, utnämt kaptenen von Dardel och ryttmästaren Björnstjerna till majorer i armen: — Sedan Westerås konsistorium den 4 Mars sistl. år gjort framställning derora, att prosten och kyrkoherden i Romfartuna pastorat L. E. Boberg, hvilken, jemlikt K. brefvet den 1 Nov. 1856. blifvit förordnad att i egenskap af. adjungerad ledamot Westerås konsistorium biträda dem tid af-senaste riksdag, hvarunder lektorn, prosten 6. K. Bellander varit af sjukdom. hindrad att såsom konsistorii-ledamot tjenstgöra, måtte, enär detta uppdrag tör Boberg, som var bosatt 1,, mil från stiftsstaden, medförde så väl uppoffring: af. tid som kostnad; varda hugnad med ett af statsmedel utgående arfvode, eller åtminstone för berörde uppdrag undfå rfeseoch traktamentsersättning, men K. M:t genom bref d. 20 Mars 1857 förklarat denna hemställan icke kunna bifallas, så hat nämde könsistorium den.19 sistl; Maj, jemte förmälan, det prosten Boberg, alltifrån sist hållna riksdags början och till dess sluf, till konsistoriisynnerliga belåtenhet bestridt ifrågavarande tjenstgöring, och då Konsistorium ansett numera aflidne lektorn Bellanders sterbhus icke skäligen böra vidkännasnågra utgilter för Bobergs adjunktion, anhållit att åtminstone resckostnadsersättning och.dagtraktamente, enligt räkning uppgående till 209 rdr 16 sk. banko, måtte få till Boberg utbetalas, antingen af besparingarne å indragna rektorslönen vid Westerås skola, ; Jeller, om-sådant icke kunde beviljas, af stiftets emeritiIkassa. sn ed SE AR oa SRA SE LAS MORE I Och jag lofvar: att du aldrig mera skall få skäl att vara missnöjd med mig.