Aftonbladet – 13 september 1858, sida 2

sOch jag lofvar: att du aldrig mera skall få skäl att vara missnöjd med mig. Men. kan du verkligen hålla detta löfte; minns du att du redan brutit ett? Richard, var ädelmodig, och betänk, jag eger endast dig, du är för mig i föräldrars ställe, du är den enda ljuspunkt, som lifvet erbjuder mig, och om jag är rädd, barnsligt rädd; att förlora denna mitt hjertas högsta skatt, bör du undra derpå? . Jag vill likväl visa dig att jag har mod att vara uppriktig: Säg mig i hvad förhållande du stått till baronens aflidna fästmö; hvad betydde din sinnesrörelse, då du fick se hennes porträtt ? Albertine, utropade doktorn med upprörd röst, hon var min enda... Ödmjuka tjenaren, ljöd det på afstånd. Albertine flög upp förskräckt, och äfven doktorn reste sig häftigt. Båda vände ögonen till det håll, hvarifrån rösten och äfven snabba fotsteg hördes. Hvem fingo de se? Arvid, som kom emot dem. Ynglingen var blek och: ögonen blixtrade, Låt mig icke genera herrskapet; jag skall straxt aflägsna mig; men nekas kan det dock icke, det doktorn något för mycket blottställer min kusin, och att jag som slägtinge finner det högst opassande att min syster skall tjena till. täckmantel för den här lilla intrigen, Tjenligast. blir, det: väl att underrätta min far om allt. Arvid var så upprörd, så uppretad, att han i sin ondska. khappt visste hvad han sade, Herr. Qviekfelt är säkert allt för ridderlig att vilja ställa till något för fröken v. Krug obehagligt uppträde, sade doktorn; det vore en låg handling, särdeles emot en slägting. Nar mindre stortalig eller, vid Gud, skall jag visa er, herr doktor, att en karl, som ni, hvilken förleder hederliga flickor till otill