Aftonbladet – 13 september 1858, sida 2

från det behag jag erfar i hennes sällskap och den: verkliga aktning hon inger mig. Min så kallade glömska af dig är ju något som du sjelf ålagt mig. Inför verlden äro vi främmande för hvarandra, sade du en gång, och jag har lydt dig, af nödvändighet, emes dan jag icke vill att vår kärlek skall kasta skugga på dig, eller i förtid frammana stormar emellan -din mor och dig. Jag hade smickråt mig med, att allt hvad du sett af. mig bort ingifva dig aktning och förtroende. Den mån, på hvars heder en flicka tviflar, bör hon icke älska; och då:hon tviflar på sanningen af hans försäkringar, tviflar hon äfven på bans heder. Du är missnöjd? Jay hvarföre skulle jag förneka det? Jag känner. mig sårad, kanske mindre af din barnsliga svartsjuka än deraf att du gått och hyst dessa tvifvel, i stället för att uppriktigt yppa dem. Du har af dem låtit förleda dig till. ett uppförande, sådant som det du mot Arvid i går ådagalade. Du har smålett emot mig, visat mig förtroende och kärlek, medan du i ditt hjerta inrymdeendast svartsjuka och : misstänksamhet: Hvad är den kärlek värd, som icke åtföljes af ett oinskränkt förtroende, eller som till den grad låter befalla sig: af stoltheten, att. den nedsjunker ända till förställning.n Richard, du är sträng, du är orättvis , stammade: Albertine, och tårarneville med våld framtränga. Sträng, möjligtvis, min älskade Albertine, sade doktorn med mild röst och förde hennes Händer till sina läppar; men icke orättvis. Du har visat mig brist på uppriktighet, och detta är ett fel; som du måste godtgöra. Hvem skall rätta dina fel, om icke din blifvande makep, tillade han leende,