Aftonbladet – 13 september 1858, sida 2

3 28 WD ERS ASA UTA 130 DUPL. Hvilket uppseende den i London till svenske ministern afgifna adressen rörande samvetsfriheten på stället väckt, och huru saken betraktas i England, visas bäst af de betraktelser T;mes deröfver anställer i en ledande artikel af.-den 4 dennes, hvarur vi meddela följande: Ett ganska ovanligt dokument förekom i våra spalter sistlidne onsdag, och besvarades dagen derpå. Det var i sjelfva verket ingenting mindre än en slags klagoskrift från erkebiskopen af Canterbury, alla evangeliska biskopar, de flesta bland våra liberala statsmän. de flesta bland våra utmärktare jurister, evangeliska alliansen; protestantiska associationen. samfundet för spridandet af religiösa traktater samt de flesta af våra dissenterpredikanter i anledning af förföljelsen emot sex till katolicismen öfvergångna svenska qvinnor. Denna förföljelse synes vara strängt laglig, enär den helt enkelt består uti en svensk domstols utslag, hvarigenom :på grund af svensk lag denna lags öfverträdare bestraffas med landsförvisning. Adressen går derföre endast ut på att på påpeka illiberaliteten i denna del at svenska lagen, dess föråldrade natur, den strid hvaruti den står möt tidens anda, olämplighuten af en dylik åtgärd, såsom egnad att iandra länder framkalla romersk-katolska repressalier, enär den gifver vid handen just det prejudikat, som katolska regeringar önska få till sitt stöd, och förser dem med en protestantisk auktoritet för papistisk politik. Grefve Platen besvarar detta dokument med en slags apologi, framhåller ömtåligheten af hvarje slags inblandning af den ena statens medborgare i den andras inre författning, låter förstå, att han sjelf är af alldeles samma tanka som -adressens författare (?), och hänvisar till det slutliga goda resultat han anser deras framställning ganska sannolikt böra få. Men den vigtigaste omständighet, som förekommer i grefvens svar, är att denna art al förföljelser, hvarmed vi endast mena åläggandet af borgerligt straff för antagandet af särskilta religiösa menigar — icke är en -handling af svenska regeringen eller -hofvet, utan af svenska folket. Åtgärden är populär. Regeringen befinner sig i afseende på denna punkt framom opinionen. Svenska regeringer har, långt ifrån att anbefallå rättegångar emot dessa proselyter, till.ständerna aflåtit proposition om ändring i den lag, söm:stadgar strafi för religiösa meningar — döoch denna proposition har af representationen. blifvit förkastad. Detta lärer utan tvifvel. väcka förvåning hos flera bland våra läsare. Saken förefaller oss som en gåta. Vi ställa denna förlegade politik i sammanhang med despotismen, ochvi veta, att den ännu bibehålles af despotiska regeringar, men alltsedan debatten under Cromwells andra parlament, hvarom det heter, att 400 engelska gentlemen jemte en och annan lord sammankommo från de tre rikenas alla grefskap och köpingar, för att högtidligen rådpläga angående den förfärliga företeelsen af en galen qväkare; — skola vi hänga honom, skall han slita spö, skola vi genomborra hans tunga med glödhett jern, skola vi sätta honom i fängelse, skola vi rosta, koka eller stufva honom? — alltsedan den tiden ha vi ej här i vårt land haft skådespelet af ett parlament. som påyrkat menniskors; bestraffning i och för deras religion. Och detta är emellertid den opinion, som svenska riksdagen. år 1857 vidhåller! Men huru besynnerligt denna politik, på en gång populär och föråldrad, må ljuda i våra öron, så må dock ingen föreställa sig, att icke svenska riksdagen har något att. anföra till sitt försvar. I örst och. främst har den naturligtvis. samma ursäkt, hvarmed krönikeskrifvaren försvarar våra förfäder: De hålla sig, dessa goda herrar, vid bruk och gammal häfd nästan lika mycket som vid naturens vanor. Vidare önska dessa svenska adelsmän, prester, borgare och bönder ha det lugnt och beqvämt, och de veta ganska väl; att dehna ändring:i Svergs lag komme att leda till en. hel hop religiöst. bråk-och bekymmer. att den skulle föranleda folket att grubbla och att ihom sig börja diskutera den frågan, huruvida de borde ändra religion eller icke. Mycket har blifvit sagdt om att förföljelse ökar antalet. af proselyter... Denna sats: må gälla om en oregelbunden, illa organiserad. tidtals tillämpad förföljelse; men en jemt förtgåendö, stilla, i lag beskrifven, systematisk förföljelse verkar i betydlig mån, att menniskor -betänkasig innan de omfatta en ny religion. Det är t. ex. utom allt tvifvel, att utsigten till.en säker och omedelbar halshuggning utgjort ett mäktigt hinder :emot mahonetläners omvändande till kristendomen. . Or stridigt har. kastväsendet i Hindostan verkat såsom en hämmsko på omvändelseverket. En hindu älskar icke tanken på ett totalt uteslutande från -samfundslifvet och att bli betraktad som en hund af sina närmaste anförvandter och käraste vänner. Warburton anmärker. att förföljelsen hämmade feförmationensförtgång i Italien och Spanien, derföre att denna förföljelse var jemn, kraftfull och konseqvent. Det vissa? är, att-en förföljelse sådan som denna förekommer ombyten af religion, mindre genom det omedelbara straffet för det en.skilta fallet än derigenom, att den vänjer folket -att betrakta religionsförändringar. såsom någonting, hvilket man; aldrig;bör. tänka på. Maskineriet verkar, likt ödet; dess slag är ofelbart för alla, som komma inom dess skotthåll. Personer, som befinna sig under en sådan regim, aflägsna ifrån sig tanken på religionsförändring. såsom en. praktisk åtgärd, oc du dig mågot, som alltid misspryder qvinnan, du tillåter dig ne-nligen att: kokettera. Harjag koketterat? stammade Albertine.