Aftonbladet – 11 september 1858, sida 2

gaf barnen förklaring öfver hvad de läst. edan gjorde den lilla församlingen -en kort bön, och hvar och en af flickorna gick till sitt handarbete. De mindre sydde, de mera försigkomne -spunno på rockar med två rullar, och Greta intog sin plats i frökens väfstol, der en enkel, men vacker damastväf var uppsatt. I detsamma ringde frukostklockan. Jenny nickade åt sina elever, slätade sitt hår framför spegeln och gick upp i matsalen. Der var ingen mer än Arvid. Han stod vid fönstret och tuggade på mnaglarne, med alla tecken till ett dåligt lynne. God morgon, brukar jag säga, yttrade Jenny och gaf honom ett lätt slag på axeln. Jag kan väl icke helsa, förrän Jag ser dig, svarade unga herrn i en ton, som var något Snäsig. : Ja så, hans nåd är vid dåligt lynne; säg bara till och jag skall tiga som muren. Eljest tänkte jag tacka dig för den herrliga promenaden vi skulle göra till häst i går afton; var den icke riktigt förtjusande ? Jenny såg på brodern med en skälmaktig och retsam min. Kära Jenny, du är så barnslig; det blef ju alldeles för sent att rida, och... Du ville för ingen del försaka lyckan att vara din kusins kavaljer. Min gosse, jag förlåter din försummelse. och är icke längre ond på dig. Jenny räckte upp sin hand till hans läppar. Oändligt tacksani, svarade Arvid och kunde icke afhålla sig ifrån att småle, Hvad har du gjort i dag på morgonen? Arvid hade härvid ögonen oupphörligt riktade åt parken. Det är torsdag, och du vet att jag då har min tjenst som lärarinna att sköta. Det borde du väl icke hafva alldeles förgätit. Men hvad ser du efter ?