Aftonbladet – 10 september 1858, sida 2

en sådan! Tidningspressen har följt det höga exemplet och ferierat på sitt håll, korrespondenternan åter i sin ordning icke mindre. ANt bar hvilat och varit uppskjutet till mor. gondagen, och hela verlden har. ha t trefligt. På mellanstunder mellan det ordinarie intetgörandet har man proberat det nya vattenlernings-verket (hvilket visat sig förträffligt), ir vigt en ny örlogsdoaka, anstält rysliga fö sök med ett nytt slags eldfasta -penningkistor, samt i Tivoli ridit kapp på norrbaggar. HH. M. konungen har dessutom högtidligen invigt den nya veterinäroch landtmanna-högskolen och, efter slutet af den officiella delen utaf högtiden, tagit skolans öfverdirektör, den utmärkte läkaren prof. Fenger, på det ömma och tilltalat honom: Nu, herr — eta:sråd, var så god. att föra mig litet omkring i inrättningen! H. M. inviger ytterligare i mo:gon Fredrik d. 6:tes byst i Fredriksborgs part, (dervid tilläfventyrs -trädgårdsmästaren blir ji stitieråd), hvarpå högstdensamme i nästa vecka afreser till Slesvig för att der för sin del fullända ferierna. Men medan Kgl. Majestät afslöjar byster och hans resemarskalk gör i ordning koffertarne till den lilla utflygten söderpå, går ferietiden -tillända för HH. Mets regerimg och med detsamma väl äfven för tiduingsskritvarne och korrespondenterna, Den hundrafemtionde fristen är nemligen, som vi torde .bemärka, ånyo utlupen, och man skall åter börja bråka med herrskapet i Frankfurt. Bälow, den danske gesandten -vid Förbundsdagen, har — som ni vet — varit här några dagar, ochmellan -honom och ministeriet har plägats djupsinnij a rådslag. Åtskilliga tyska blad veta redan ct berätta, det regeringen här i Köpenhamn gått in på eller ämnar snarast möjligt gå in på att efter förbundsdagens önskan äfven företaga de suspensioner,, hvilka ännu voro qvar, nemligen af förordningen rörande Holsteins spe.ciella angelägenheter; samt af de 6 första i denholsteinska författningen. Det är till den grad sannolikt att verkligen så är, att man iknappast kan göra sig en id6 om hur det skulle kunna vara annorlunda; deremot återstår en fråga, der man icke är i alldeles samma grad på det rena med hur vederbörande .härstädes ämna ställa det för sig. Detta är frågan, om huruvida hr Halls minister verkligen äfven ämnar gå in på att på förhand uttryckligt formulera de förändringar i Holsteins författning och hela ställning fill den öfriga monarkien, som numera äro större eller mindre mån oundgängliga;.eller.om-man ännu alltjemt Kör insisterar på på att öfverdemna detta ämne till en blifvande förhandling genom s. k. commissairer. Jag tror verkligen icke det förra, men jag vill dermed icke hafva sagt att det senare promt skulle ske. Detta kan Jåta besynnerligt, men besynnerligare har intröftat. Det vore nemligen icke otänkbart, att premierministerns outtömliga fyndighet — den, hörer numera till ordspråkens kategori — äfven här shar funnit en ny utväg i ändamål att undgå, åtminstone till en början, äll : särskilt. komitbehandling, och denna vore dåatt tills vidare låta förslaget till-de sblifvaade förändringarne i Holsteins författning blifva en mera konfidentiel affär mellan det holsteinska utskottet i Frankfurt och — hr v. Bilow, gesandten sjelf dersammastädes, hvilken — som ti vet — erhållit förbundsmajoritetens höga tillåtelse att personligen deltaga i de hithörafide förhandlingarne vid förbundsdagen. Jag har senast settnågra en passänt? framkastade ordi Cöln. Zeitung; som tyckas anspela på att — ett dylikt arrangement verkligen är å bane; måhända Bar man der vid lag icke gissat så alldeles rasande:. Något pålitligt derom måste för öfrigt med det senaste kunna motses, och jag får då tills fälle att återkomma till denna nya manöyer. Ni har sett att Monrad blifvit ad interim utnämd till ?Direktör? för hela undervisningsdepartementet och ni har dervid svårligen kunnat undertrycka en viss förvåning. Emellertid låter äfven detta fenomen förklara sig, åtminstone hypotetiskt, liksom norrskenet, ä periodiska stjernfalien och de elektriska flundrorna. Hr Hall char verkligen tagit väl myeket för sig, och cultusportföljen generar horom qvantitatift. -Monrad är en man; som till detta bestyr innehafver en obestridlig duglighet: Göra Monrad till cultus-miniser och sålunda få in i regeringen en man med ett fullt ut så pass sjelfrådigt hufvud, som t. ex. Andres, det vill hr Hall icke, men han kan förträffligt begagna honom som sin direktör (liksom han ju bar direktörer för utrikesärendena), och han tror sig dessutom sålunda alltid ega en chance mer att ha honom med regeringen (hvilket — som sagdt— är för honom bättre än att ha Monrad i densamma). Monrad:å sin sida, som direktör för det hela, erbåller åtminstone ett tillägg af myndighet (och ?myndigheten? är för honom mycket, om icke allt), och han har då beqvöråt sig till ätt icke ?se på .småsaker?. Jag skulle säkerligen fela betydligt, om jag ett enda ögonblick axtoge-att biskop Monrad vore hr Halls verklige vän, jag vet ej heller om hr Hall är hans, men man kan med någon liten sjelfförsakelse .ypperligt-vegagna hvarandra här-i.verlden, utan att omfamna hvarandras meningar i ett och allt: För öfrigt är utnämningen ju blott tills vidare?,; och:begge parterna vilja. förmodligen först se den om en -månad sammanträdande riksdagen an, förrän man går öfver i detdefinitivas .stadium. .Deri handlar hr Hall, som alltid, mycket försigtigt, och -hr: Monrad, som alltid, med mycken — försigtighet. :S. B.