Aftonbladet – 10 september 1858, sida 2

vackrare och mera bemärkt än du. Modrer strök med handen Jennys glödande panna under det hon fortfor: Kommer du ihåg Jenny, hvad jag sade dig då vi väntadeden bit: Drag icke upp några jemförelser ei emellan, och sök icke täfia med Albertine ty dermed fravökallar du endast afänd inom dig sjelf.o Någon jemförelse er emellan kär icke komma i fråga. I ägen båda, hvar fö sig, sina företräden, men I ären sinsemellar så: olika till er yttre och inre menniska, at en full öfverensstämmelse emellan er begge svårligen kan komma att ega fum. Märk väl, Jenny! -Resedan med sin ringa yttre fägring sprider likväl ett doft vida-starkare och behagligare än den stolta, i sin prakt prunkande rosen. Den lilla plantan, som växer så obemärkt och anspråkslös på sin rabatt. utan att genom sitt utseende fängsla ögat, fägnar dock med sina ångor, och sprider dem vidt kring rymden. -Tycker du, att resedan har skäl att afundas rosen, som endast doftar inom en trängre krets och hvars fägring så hastigt förflyger? Ställer slumpen vid din sida en -varelse, som är: dig öfverlägsenimoraliskt afseende, så blicka upptill densamma. såsom till ett upphöjdt väsen, och ansträng dig att ernå samma moraliska fullkomlighet. Är det åter någon, som likt Albertine endast står öfver dig i fägring så tänk blott, att Gud icke gifvit dig detta förledande utseende, derföre att Han icke. ansett dig ega nog själsstyrka att på en gång vara en god-och er skön qvinna. Ersätt då med godhet och dygd hvad som fattas dig i skönhet, och du skall under dessa bemödanden bannlysa alla känslor af afund och obenägenhet för den, som står högre än du. Tänk öfver bvadjag sagt. och pröfva sjelf, om du anser det riktigt Vårt eget hjerta, då vi låta det tala, är alltidsdensgäkraste domare öfver våra handlingar. Ack mamma, den, som kunde likna dig!