Aftonbladet – 10 september 1858, sida 2

Du: har Visst aldrig i dittbröst inrymt sådana käslor af. bitterhet, .som jag hyst för Albertine. Har du någonsin känt afund? Hvilken fråga, Jenny! Jag har haft och har ännu många fel. Såsom ung kände jag ofta-hvad du nu erfar; -mens. ser du -barn, jag hade en far, som, så mycket han förmådde, med godhet och kärlek motarbetade mina fel. För att icke göra honom beäröfvad; sökte jag. qväfva alla:känslor,:dem-mitt hjerta förkastade; men det lyckades mig likväl icke. alltid. Nog har. du lyckats, Malin lilla,, utröpade Jenny muntert, jag ville just veta hvad du har för fel. Det blir bestämdt mycket svårt att leta fram-ens något. Icke så svårt :heller, skämtade :majorskan; jag är fåfäng till.exempel. Det måtte: endast vara i din egen inbillning, mammal j Nej, jag är fåfäng, högmodig och .egoistisk. Fåfäng derföret att jag ville ega barn, som voro goda och förträfliga; högmodig för att kunna högmodas öfver dem; egoistisk emedan jag önskar se dem glada ock lyckligan Mamma, mamma, de der orden skall jag aldrig glömma. Du är en mycket, mycket farlig qvinma, ty du gör allthvad du svill med en staökars menmska. Men. der kommer mitt :kompanip, tillade Jenny leende och pekade ipå en liten trupp flickor, ännu tillhörande barndomen, :som gingo öfver gården och -togo vägendtill denihögra flygelbygninger., Och på eftermiddagen, när. .tant, Sophie, pappa och jag resa till barndopet-hos öfverste H—s, kan du, Albertine, döktorn och Arvid göra en liten utfärd till vattenfallet. Jag skall låta Lina lägga in en liten aftonvard; som I kunnen taga med er. Så gudomligt roligt! Tack, tack. älskade Malin; och Jenny kysste och omfamnade modren i full förtjusning. (Forts.)