Aftonbladet – 6 september 1858, sida 3

Jock endast för att hörsamma konungens nåliga kallelse, som jag kunde förmå mig att äfvertaga ett bestyr, som jag ansåg i flera hänseenden ligga öfver min förmåga, och hvardvid jag väl visste att det enda säkra som ljag hade att förvänta skulle blifva klander Joch anmärkningar. Fruktan derföre fick dock icke afhålla mig ifrån att efter förmåga söka svara mot det nådiga förtroendet, hvarvid jag hoppades, att den erfarenhet jag möjligen kunde besitta uti det konstruktiva och mera praktiska af bygnadskonsten borde komma mig till hjelp i hvad bygnadens soliditet beträffade. För svårare fall uti det egentligen arkitektoniska stod mig alltid vägen öppen till den person som uppgjort planen. Sålunda tryggad, hyste jag någon förhoppning om att kunna gå i land med ett uppdrag, som visserligen var ett af de svåraste som kunde åläggas mig. Jag öfvergår nu till redogörelse för sjelfva utförandet: Grunden lades första året, icke utan svårigheter, då det här gälde att gå ned på sina ställen till och med 17 fot under vattnet, till len klippa som bildar Kyrkholmen; hvarpå museibygnadens hela grundval hvilar. Hade ou endast varit fråga om att härpå uppföra en vanlig bygnad af tegel, med rappade yttermurar, så är otvifvelaktigt att den under loppet af 2 å 3 år bort kunna bringas under tak; men en bygnad af så monumental beskaffenhet som ett museum, ämnadt att innehålla våra förnämsta -konstalster och samlinsar, borde förses med ett så värdigt yttre, som våra inskränkta tillgångar möjligen kunde medgifva. Det vill säga, att den borde till let yttre stenbeklädas, hvarigenom ock en stor besparing i underhållskostnaden för framtiden skulle vinnas. Ingen lämpligare materiel kunde härtill användas, än vår förträffliga kalkstenssort vid Berghamn, som tillhöcer kronan. Fråga var blott huru detta skulle blifva möjligt. Att tillarbeta den medelst stenhuggning för hand, eller på vanligt sätt, skulle medtagit en tid och kostnad, som knappast lät beräkna sig och kunde således icke komma i fråga. Alla dessa betänkligheter häfdes -derigenom att kapten Carlsund på undertecknads beställning konstruerade och förfärdigade vid Motala verkstad tvenne hyfvelmaskiner af den mest utmärkta beskaffenhet, hvilka uppsattes vid Borghamn och apterades till en der. förut befintlig ångmaskin. Den första och största svårigheten var sålunda undanröjd. — Sedan Januari månad 1851 hafva dessa hyfvelmaskiner dag och natt varit i oafbruten gång, med undantag af sönoch helgedagar, för att kunna förse museibygnaden med beklädnadssten, under hvilken tid 40,000 stycken hyflade kalkstensblock der blifvit förfärdigade hvaraf listverket ensamt utgör icke mindre än 18,000 längdalnar. Således ligger den egentliga tidsutdrägten utöfver det vanliga uti tillarbetandet af denna beklädnads materiel; men ingen skall kunna neka att ju allt blifvit gjordt som kunnat göras, då äfven natten tagits till hjelp för besparing af tid. Utom ofvanstående hafva öfver 60 kolonner af kalksten blifvit svarfvade vid Motala verkstad, hvartill kapitälerna äfvensom hela taklisten blifvit huggna i kalksten af egna arbetare, så att museibygnadens hela yttre består af kalksten eller marmor. Allt detta har öfverstigit vida mina första förboppningar, enär jag alltid trodde mig blifva nödsakad att verkställa åtskilligt häraf antingen af jern eller Portlands-cement. Men äfven de basreliefer och byster,som äro ämnade till ornering af midtelbygnadens facad, hafva dels i kalksten, dels i marmor blifvit utförde likaledes af egna dertill inöfvade arbetare, bland hvilka en isynnerhet förvärfvat sig en så utmärkt skicklighet, att det ådragit sig våra konstnärers uppmärksamhet. Hvad jag här anfört torde redan vara tillräckligt för att tillbakavisa hvarje klander öfver användandet af den tid som åtgått för att bringa bygnaden dit den nu hunnit. Att ingenting i öfrigt blifvit försummadt för att befordra dess fortkomst, såvidt sådant låtit förena sig med ett varaktigt bygnadssätt, skall bäst kunna bevittnas af dem som på närmare håll följt densamma, liksom jag likaledes å min sida kan intyga att de, som närmast biträdt mig uti ledningen af detta arbete, med nit och omtanka sökt fullgöra sina skyldigheter, äfvensom museibygnadens arbetspersonal, hvilken till större delen der blifvit danad till hvad den nu är, icke i skicklighet torde eftergifva någon. Det var emellertid icke oförväntadt att den stora allmänheten, vand att se nya bygnader hastigt uppväxa och okunnig om de svårigheter som äro förknippade med ett annat, mera varaktigt bygnadssätt, skulle uti den tidsutdrägt, som härtill erfordrades, finna många anledningar till anmärkningar; men man hade bort kunna förmoda att den bättre delen af pressen icke häruti skule instämma: och allraminst tillåta sig sådana för mig personligt sårande tillmälen, hvartill redaktionen af Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning uti sin ofvan citerade uppsats gjort sig skyldig — helst sedan man icke långt förut haft tillfälle att i denna tidning läsa en ganska väl skrifven artikel, just med afseende på ett sådant missbruk af pressen. : Om museibygnaden på det hela taget och i de hänseenden, som här blifvit nämde, lyckligen och väl fortgått, så har den dock i andra fall blifvit träffad af missöden, som hvarken kunnat förutses eller afvändas, beroende hufvudsakligen derpå att andra krafter än de som af byggnadschefen disponerats dervid måst