Aftonbladet – 4 september 1858, sida 3

Ja, kära barn, det riktigt svider i mig, när jag tänker på baket der nere, och så få vi ju den välsignade doktorn till middagen. Låt se nu, att Jenny gör i ordning här uppe. så att jag slipper tänka på rummen mera Var lugn, älskade mammab sade Jenny och kastade en slängkyss åt modren, som vinkade vänligt och gick ned. Arvid stod på de nedra: stegpinnarne och räckte syster nubb öch knappnålar, under det de samtalade: Vet du, Arvid, i mitt hjerta tycker jag det blir riktigt ohyggligt ledsamt, när faster och Albertine komma, Tänk dig dem med deras högförnäma vanor; hvad de skola tycka att vi äro simpla, och huru högdraget de skola blicka ned till oss! Jag erfar en verklig beklämnving vid tanken på, huru stelt och odrägligt det skall blifva på vårt trefliga Rönby. Pappa skall komma i dåligt lynne, och mamma få svårt att göra honom i lag. Ack, om de der Stockholms-menniskorna hade beskedligt stannat hemma! Du har ju sett både. faster och Albertine?s Ja, på spektaklet och äfven ett par gånger på Carlbergsbalerna;. men jag har aldrig talat vid dem. Har du aldrig blifvit dem förestäld, aldrig dansat med Albertine ? å Nej, Pappa hade ju uttryckligen förbjudit mig att närma mig dem; och för öfrigt är jag alltför stolt öfver min mor, att vilja umgås med slägtingar, som ringakta henne. Deruti har du rätt. Men säg, är Albertine vacker?, Ja, det är hon; men sto!t och stel som en bild. Hon ser särdeles högmodig ut, Herre Gud, Arvid, så rysligt ledsamt det blir! Är hon mycket elegant klädd ? ; I flor och siden från topp till tå, så att hon fördunklar allav