Aftonbladet – 4 september 1858, sida 3

skräckt, när sonen tog de slätstrukna gardinerna, för att begifva sig upppå stegen med dem. 2 Gör jag illa dem ? Du skrynklar ju till dem. Misstag, mamma. Och med en gardin i hvardera handen rusade han till modren, tog henne i famnen och svängde om. Jenny skrattade, och majorskan sade halft leende, halft förtretad: Släpp mig, Arvid, eljest blir jag ondi Först skall du säga, att jag är din bästa g08se.n Nej, du är ett bortskämdt barn, som bara gör förtret, sade majorskan. Som: bör -ha smäll, tillade systern och applicerade en särdeles lätt örfil på den blifvande officerens. kind. Han släppte dervid majorskan, för att vända sig till systern; men lätt som en fogel, hoppade hon uppför pinnarne på stegen, och stående på -den öfversta, ropade hon: Hit med gardinerna l Hör nu, barn, lofva mig att icke spilla bort tiden med lek, utan vänta tills rummen äro i ordning. Eljest får jag stå med skam nu, när jag första gången skall. taga emot min svägerska, och I begripen väl, att jag vill; det allt skall vara trefligt och i ordning, då hon kommer. Och fint och putsadt, det är klart som dagen inföll Jenny. Lita på mig, mamma. Arvid hjelper mig med gardinerna, och om en timma skall allt vara i ordning. Du kan med fullkomligt lugn lemna oss; ty Jag ser, att dina tankar äro hos Stina och skorporna; samt att du mycket funderar på den der mandeltårtan, som skall -prunka på bordet i afton vid supen. :