Aftonbladet – 3 september 1858, sida 3

och tofflor, sysselsatt mod läsning. Han steg upp, och sedan han klädt sig, gick han in till fadern, hvarvid han tänkte: Få se, om icke min mor nu varit framme och förmått min far att inblanda sig i mina åtgöranden; men jag är ingen pojke mera, och detta lärer hon väl till slut få lof att inse, ehuru svårt det för henne tycks vara. Albert fann fadern sittande lutad öfver bordet, bläddrande i Aristoteles Organon och ifrigt sysselsatt att göra anteckningar derur. Pappa har låtit kalla mig), sade Albert. Var god och sitt ned; jag skall strax hafva den äran;, mumlade professorn, utan att lytta ögonen ifrån sitt arbete. Albert satte sig, tog en bok, som låg, på bordet oeh bläddrade i den. En lång stund förflöt, och det syntes tydligt, att professorn alldeles glömt det någon mera än han sjelf befann sig i rummet. Sonen gaf sig godro. En half timma förflöt, Slutligen slog Albert ibop boken, skrufvade litet på stolen och hostade; men utan att dessa ljud tycktes på minsta sätt störa fadern. Kanske att pappa icke har tid att nu tala vid mig,, yttrade slutligen Albert, sedan han förgäfves gjort alla möjliga försök att ådraga sig dennes uppmärksamhet. j I detsamma lade professorn ifrån sig .pennan, sköt upp glasögonen och fästade blicken på sonen. Åsynen af dennes ansigte tyckte återkalla konom till verklighetens verld, utan att han likväl fulikomligt erinrade sig hvad han hade att säga Albert, Ja så, ja ha, det är du. Var det något du ville; jag tror du önskade penningar eller huru ? Nej, Pappa har låtit kalla mig, svarade Albert småleende. Har jag? Kan icke påminna mig det. Mamma lät tillsäga, att jag skulle infinna