Aftonbladet – 3 september 1858, sida 2

slunga den genom sina pergamentspermar ganska tunga filosofen midt i ansigtet på henne. Att en dylik otäck lunta, värd att kasta på elden, skulle förskaffa hennes nåd en svullen näsa, det var mera än hon kunde uthärda. :Denna dag var verkligen en TychoBrahedag för fru Sophie. Under allt detta oväsen mumlade profes-sorn helt tyst för sig sjelf: De qvinnorna, de qvinnorna, de äro bestämdt till blott för att plåga oss män. Martha, som under tiden kommit in, baddade bennes nåds näsa med kallt vatten och professorn gick in i det inre rummet med Aristoteles Organon; der satte han sig vid sitt arbetsbord och glömde alldeles sin ömma hälft och hennes misshandlade näsa. Dock, hon var icke af dem, som låta folk länge förgäta, att hon fanns till. När derföre näsan blifvit tillbörligen omhuldad och ansågs någorlunda återstäld, steg professorskan upp och gick in till sin man, för atten stund ytterligare lyck: liggöra honom med-sin närvaro. g Ja så, du sätter dig att läsa helt kallblodigt, såsom om ingenting passerat, sedan du varit nära att slå ihjäl din hustru, och detta utan att med ett ord underrätta dig om min helsa, eller huru jag befinner mig efter den vådliga tilldragelsen. Kära von Krug, Jag måste säga dig, att du är mer likgiltig, äv man: kan stå ut med, Hvad skulle menn skorna säga om de vore vittnen till ditt upp: förande? Du utgör en verklig pröfvosten för den qvinna, 80m. varit nog olycklig att blifva din hustru. 2 Min söta vän, jag tycker du är fullkomligt frisk och raskp, svarade professorfi med en suck öfver att han blifvit störd. z Kallar du det frisk att jag har en svullen näsa? Min söta, din näsa har ju intet fel