Aftonbladet – 2 september 1858, sida 3

Ett jagtäfventyr 1 vestra Amerika. (Ur Fr. Gerstäckers Mississippibilder.) (Slut från gårdagsbladet.) Tessakeh! ropade han, hvar äro våra ljus? Om icke björnen tagit dem med sig, svarade indianen lakoniskt, böra de ligga här bredvid oss, men mitt ansigte kännes fuktigt och min tunga smakar blod. Tessakehs stöt är säker, och björnen skall icke återvända, för att se om fienden tagit hans läger i besittning. Han hade emellertid tändt på en fnöskbit, afrifvit ett stycke utaf sin jagtskjorta, och snart uppflammade åter en munter låga i det nyss ogenomträngliga mörkret. Nu undersökte de platsen, der björnen legat, och funno tjocka, svarta blodsdroppar ända fram till det ställe, der Tessakeh -sårat honom, och härifrån sågs hålan blodstänkt åt alla sidor; indianen var hel och hållen nedsölad deraf. Werner ville nu allra först åter ladda sin bössa, men Tessakeh hindrade honom dervid. Skottet var väl riktadt, sade han, oeh om blodet ej flöt i första ögonblicket, så banade nog min knif en väg åt detsamma. , Vi-skola ej behöfva söka länge för att finna björnen död; hvartill skulle det då tjena att ånyo ladda bössan. Men hvarföre hade du släckt ditt ljus, Tessakeh? Eller besvärade det måhända dina ögon ? Vet min broder, huru lång tid vi ännu skola tillbringa i denna håla? I händelse björnen blifvit liggande i den smala gången, som sträcker sig häremellan och klyftan, skall. den smärte mannen derute