Aftonbladet – 2 september 1858, sida 3

Jag sjelf, min mor. Och med hvad? Räkna icke på, att det årliga anslag du nu har att lyfta på grosshandlare Ekströms kontor skall fortfara, sedan u genom ett dylikt uppstudsigt uppförande ådragit dig min vrede: Undandrager dittBig min uppsigt ochmin inflytelse, så. får du hålla till godo med satt jag indrager det der underhållet. Detta står min mor fritt, ty mina inkomster i hofrätten äro nu så stora, att jag är fullkomligt oberoende i ekonomiskt afseende; — något jag aldrig hade : blifvit, i fall mamma lyckats göra mig till militär. Och dina inkomster räcka till din utrikes resa också? — Eller kanske du, lik andra förderfvade unga män, lånat dig fram på utsigterna. af arfvet efter dina föräldrar? Men jag ber dig, räkna icke alltför säkert derpå; ty du känner ännu icke hvad jag i min rättmätiga harm kan finna mig .föranlåten att göra., . Sonen höjde stolt sitt vackra hufvud och häftade sina mörka ögon på modren med ett uttryck nästan mera än allvarligt: Albert von Krug behöfver icke låna så länge hansfar lefver, och äfven om han ioke egde en far, utan. vore en-ung man utan all förmögenhet, är han för stolt att lefva på kredit. Nej, han skulle då stanna hemma, till dess han med arbete och flit lyckats spara ihop en summa, stor nog för en utrikes resa. — Nu har jag icke behöft öfveranstränga mig, utan jag ar af min far erhållit en anvisning på 2000 rdr bko för detta behof.s Af din farb snarare skrek än utropade professorskan och störtade upp. — Af din Jarl Har din far utan mig kunnat gifva dig en anvisning? — Har du, utan min tillåtelse, utan. att tala vid mig, vågat vända dig till honom? — Honom, som icke kan anses rätt