Aftonbladet – 2 september 1858, sida 2

gelägnare än att du kunde uppskjuta dermed till konversationstimman. ; Bästa mamma, då kunna vi icke så här ogeneradt prata om allt hvad som faller oss in. Just dylikt ogeneradi prat är öfverflödigt, ja till och medicke på sin plats; ty det ger anledning till sjelfsvåldiga reflexioner, som i mina ögon äro opassande, och jag vill icke veta af några hemliga samtalimit hus. Förstår du, Häradshöfdingen bugade sig tigande, men öfver hans stolta panna drog en lätt rodnad. Lemna nu din. systers rum. Strax! Jag önskade endast att. få utbedja mig en timmas enskilt samtal med mamma. Under det Albertine musicerar, har du tillfälle att tala med mig. — Hvad är detta? tillade professorskan-med rynkade ögonbryn, i det hennes ögon föllo på boken, hvaruti Albertine hade läst; då brodern: kom in till henne. . Så En af Walter , Scotts romaner, mamma. Jag har gifvit Albertine den att läsa, på det hon må inhemta xågot, som liknar bildning, svarade: Albert, Professorskans små grå ögon vidgade sig och hon kastade hufvudet tillbaka, i afsigt att kunna rätt stadigt betrakta och med sin blick förkrossa den djerfve, hvilken vågat detta oerhörda tilltag. , Du befattar dig således med din systers uppfostran ?y Något litet; åtminstone så vidt den rörer den litterära bildningens hufvudelementer, hvilka äro hos Albertine i högsta grad vanvårdade. Vi lefva i en tid, mamma, då man fordrar af qvinnan något mera, än att hon skall kunna virka, rita, brodera, spela och föra sig efter konvenansens reglor i en societå. Man fordrar att hon skall vara ett tänkande