Aftonbladet – 2 september 1858, sida 2

— Endast de obotfärdigas förhindera kan, enligt Svenska Tidningen, föranleda motstånd emot en vacker tanke, och det måste således vara denna orsak, som föranleder kollegan att motarbeta den ädlan och rena uppfattning ai menniskovärdet, som, om man får tro hvad samma auktoritet försäkrade i April månad, ligger till grund för rösträtten per capita, Men är det de obotfärdigas förhinder, som drifver Svenska Tidningen att, motarbeta personens erkännande: såsom röstberättigad och att söka åt rörelsew vindicera rätten att välja riksdagsman, så får väl vår obotfärdiga kollega icke taga det alltför hårdt, om icke hufvudstadens valberättigade innevånare låta vilseleda sig af dess föregifna grufliga farhåga för skråtvång och prohibitism. Vi gjorde visserligen ett litet misstag, då vi i går antogo att begge de handtverkare, som blefvo invalde i komitn för upprättande af förslag till valordningar, skulle vara näringsoch handelsfribetens varma anhängare, enär hr Årnell af gammalt lärer vara känd såsom, om icke just skråvän, så åtminstone anhängare af föregående kontroller öfver dem, som erhålla rätten att med anlitande af andras arbetskraft tillverka varor till afsalu; men det oaktadt och fastän hr Årnell. så tillvida kan anses i någon mån tillhöra skråmeningen, att han förut önskat, att de yrken, som genom 46 års författning befriades från mästerprof, måtte åläggas sådana, en önskan för hvilkens bringande i tillämpning såväl han som de flesta handtverkare numera lära finna olämpligt att särdeles mycket anstränga sig, kan man icke utan fullkomligt bristande kännedom om dem som valde honom, af valets utgång sluta till någon herrskande skråanda hos dem, som påyrka personlig och lika rösträtt. . Enligt vår åsigt, stödd på någorlunda tillförlitlig kännedom om de vid sammanträdet i onsdags närvarande, var det nemligen till en god del de yngre handtverkarne, hvilka hylla näringsfrihetens grundsatser, som nu invalde hr Årnell, oakadt han förr varit deras motståndare inärringsfrihetsfrågan. De gjorde det emedan de lärt värdera honom såsom en oförskräckt och karaktersfast person och emedan de visste, att han i denna sak var med dem liktänkande. I fråga om skråidger äro för öfrigt såväl hr Spångberg som hr Lund kända såsom betydligt mera gammaldagsmän än hr Arnell, och om det ej hade bevisat någon öfvervägande skråmässighet hos hufvudstadens borgare, i fall någon af. förstnämde personer blifvit invald till ledamöter i komiten, så kan det ej heller ådagalägga en sådan skråmessighet, atthr Årnell nu blef dem föredragen.; Vår obotfärdige kollega torde för öfrigt behaga erinra sig, att flera af just. desamma yngre handtverkare, som nu bidrogo till hr Årnells val, före 1853 års riksdag, såsom gesäller stodo i spetsen för den protest emot skråagitationen, som då af Stockholms handtverksarbetare så energiskt afgafs emot det under hrr Spångbergs, Hesselgrens med fleres auspicier gjorda försöket att återföra handtverkerierna i skråens band. Dessa yngre handtverkares antal tillväxer med hvarje dag, och i-samma mån försvagas också skråpartiet.