Aftonbladet – 2 september 1858, sida 2

Svenska Tidningen borde i saxning aktal. sig för att spå. Deri ligger uppenbarligen ejj hennes starka sida. Det var ej mer än några : lagar sedan hon med den största tvärsäker-: net förklarade, att det vore fullkomligt otänkbart, att den enkla personliga omröstningen kunde räkna på några sympatier hos de valberättigade i hufvudstaden, en mening, som nögligen kom på skam medelst utgången af komitevalet. Det torde ej gå bättre med hennes profetia i gårdagsbladet, att biskop Thömanders fördomsfrihet, att bevilja Öresundspostens utgifvare tillträde till det lundensiska prestmötets öfverläggningar, skall öfver hela I landet väcka den oangenämaste uppmärksamhet och endast kunna försvaras af Aftonbladet?. Vi äro långt ifrån att dela denna vår ärade kollegas tro. Vi föreställa oss tvärtom, att hela landet, — med undantag naturligtvis af Svenska Tidningen och Snällposten samt dem, för hvilka de slagit sig till riddare — skall veta att göra full rättvisa både åt biskopen, som tillåtit den ene tidningsreferenten ej mindre än den andre att bevista ntötets öfverläggningar, och prestmötets pluralitet, som af en barnslig retlighet låtit hänföra sig att vid tillfället gifva lust åt sitt ?odium theologicum? mot en för dem misshaglig person. Vi tro det så mycket mera, som det ingalunda är för landet obekant, hvarken hvem biskop Thomander är, eller hvilken anda som lifvar pluraliteten af det lundensiska presterskapet, hvarken det sant presterliga sinnet hos den ene eller ofördragsamheten och ståndshögmodet hos de andra. Lika litet skall verkliga beskaftenheten af de motiver, som gjort sig gällande vid denna demonstration i äkta Göingestil, undgå någon. Det var hatet och harmen mot en skriftställare, som öppet och oförskräckt vågat blotta den råhet och det prelatensiska öfvermod, som ännu, efter hvad temligen färska exempel utvisat, utmärker en del af Skånes prester, samt den påfviska ofelbarhetsanda, som i ej mindre grad förefinnes hos pluraliteten af den teologiska vetenskapens målsmän vid det skånska universitetet. Emellertid är det rätt roligt, ehuru föga uppbyggligt, att se, huru Svenska-Tidningen — denna förträffliga målsman för en bättre anda? inom pressen — med förtjusning omfattar tillfället att få urladda sig en dryg portion af personlig hätskhet ej blott mot Öresundspostens: utgifvare, utan äfven mot biskop Thomander. Att förevita en person att han på en lös och lättsinnig angifvelse varit anklagad för religiös irrlärighet, för hvilken anklagelse han dock blifvit helt och hållet trikänd, är ytterst taktlöst och enfaldigt, och allra minst borde en dylik förevitelse kunna tjena till ursäkt för att hindra samma person att bivista en församling, som sannerligen icke är så renhårig, att icke mot åtskilliga af dess ledamöter långt mindre lösliga och lättsinniga anklagelser skulle kunna uppställas. Att Svenska Tidningen mot biskop Thomander slungar en tillvitelse för en brist icke blott på takt, utan på all: anständighet och klokhet, som man har svårt att fatta, kan på sin höjd framkalla ett löje öfver den som så tager munnen full, och det vittnar, att Svenska Tidningen har alldeles samma känsla af hvad den är-sig sjelf, sin värdighet och alimänna vetiet skyldig, som den hvilken ledde en majoritet af de vid prestmötet i Lund församlade, då den företog sig att groft förolämpa sin ordförande genom att. fordrautvisandet af en pressens representant, hvilken biskopen, under erkännande deraf att mötets förhandlingar icke. borde vara undandragna offentligheten, hade inbjudit eller tillstadt att vid detsamma närvara. Skulle man klandra biskop Thomander för någonting i denna sak, så vore det derföre; att han gaf vika för den inhumana och opassande demonstrationen och icke med all den kraft, som vederbort, fredade den person, som i: förlitande på hans ord och tillstädjan infunnit -sig.såsom åhörare. JO