Aftonbladet – 1 september 1858, sida 3

(Ur Fr. Gerstäckers Mississippibildero.) (Forts. fr. måndagsbl.) En björn måste finnas derinne, sade Tessakeh, omsider afbrytande tystnaden, sedan han en stund tankfullt betraktat ingången, en björn är derinne, men vill min broder våga sitt lif vid att angripa djuret i dess välförvarade fästning? Vädret är kallt, hjorten söker upp ekollonen på bergets södra sida. och Redham är en stor jägare — han skall hafva förskaffat sig kött förrän solen står i söder. Det är sannt, Tessakeho, svarade Werner, ,efter att hafva betänksamt betraktat den farliga, obeqväma ingången till hålan — men vi äro nu en gång här,-och sannolikt kunna vi väl,-med litet mod och ihärdighet, finna och döda djuret; vill du alltså följa mig, då jag går förut och öppnar vägen, eller föredrar du. kanske att vänta här och höra mitt nödrop, utan att kunna skynda till min hjelp? — Ty jag skall och vill försöka: färden! Min.broder är tapper och må gerna våga försöket, men vänder han sitt hufvud, hvarhelst han ock må befinna sig, skall hans blick alltid möta Tessakehs,, svarade indianen, och utan att vidare slösa ett ord, knäböjde Werner tätt invid hålans öppning och lyste ditin med ljuset. Intet särdeles hinder syntes ställa sig i hans väg och med bössan på venstra axeln och ljuset i, venstra handen, lade han sig ned på högra armbågen och kröp långsamt in i den trånga öppningen, åtföljd af Tessakeh, hvilken, då! Btt jagtäfventyr 1 vestra Amerika. sitlådan var intagen. När teet blifvit serveradt, kom lektyrtimman och slutligen supån, hvarpå följde en: half timmas konversation, och så tog man god natt och begaf sig åter hvar och en på sitt rum: Så gick den ena dagen efter den andra, utan andra afbrott än dem bjudningar förorsakade, och ändlöst långa voro dessa dagar för de unga, isynnerhet för Albertine, hvilken, likt en slaf vid sin boja, var -fastnaglad vid modrens sida, — Men återvändom till den ofvannämde eftermiddagen. IR i Fru mamma hade dragit sig tillbaka på sina rum. Albertine satt uppe i sitt, fördjupad i läsningen af en nyss utkommen roman (lurendrejerigods, hvilket Albert förskaffade systern att dermed förströ sig). Hon hade knappt hunnit öppna boken, då låset sakta omvreds oeh brodern närmade sig henne. Herre min Gud! Albert, är det du, utropade Albertine, Tänk om mamma hört dig. gå in hit, så blir hon åter ond. Den här fiden på dagen tillåter hon ju oss icke att vara tillsammans. Du borde väl veta, att det är timman för ensamhet och betraktelser. Det var emellertid Albertine omöjligt att afhålla sig ifrån att småle, ; Jag har den äran att känna till allt det der, min kära Albertine; men det hindrar mig icke ifrån att i dag öfyerträda den gifna lagen, sade Albert och satte sig skrattande ned i systerns. soffan, så mycket mera som jag vid konversationstimman lärer komma att leverera en större batalj med mamma., Kära Albert, icke i dag.:-Hon är uppretad förut och om möjligt omedgörligare än eljest. Har du något att säga, som är i strid med hennes åsigter, så uppskjut dermed. bNej, syster lilla, hon och jag hafva i dag redan stött tillsammans, och det är så godt att låta minan springa med ens4,