Aftonbladet – 1 september 1858, sida 3

Men hvad är det då du ämnar säga henne ? frågade: systern och såg ängslig ut. Icke särdeles mycket; blott att jag reser utrikes på ett par, tre månader, samt att jag icke längre kan ålägga mig tvånget att bo så långt ifrån hofrätten. : : Du öfverger mig således! Nej, aldrig. Pro mig,jag gagnar dig långt mindre med att städse göra mig till en slaf under min mors envälde, än om jag ställer mig på en sjelfständig fot och gör mig oberoende af en vilja, hvars tryckande ok mitt manliga sinne icke längre kan fördraga. För öfrigt, Albertine, skulle jag icke känna dig, om jag trodde dig vara en svag flicka, som behöfver andras bistånd för att icke förlora modet. Min egen syster, jag skulle då alldeles hafva misslyckats i den uppfostran jag, bakom nådig mammas rygg, gifvit dig; och hvilken haft till syfte att. utveckla din själsstyrka och göra dig till en stark, sjelfständig qvinna, icke en vek och pjunkig varelse, som hela lifvet igenom har behof af stöd. Nej, du behöfde fasthet i karakteren, för att en dag kunna kämpa emot en hård och oböjlig mors nycker och tyranni ig Deruti har du haft rätt, och jag tror mig om att ensam kunna bestå kampen, huru hård den än må: blifva; — men våra trefliga aftonstunder, sedan mamma gått tillhvila, hvad skall ersätta mig dessa, när du är borta. — Ack! Albert, de hafva utgjort min ödsliga ungdoms enda glädje. i Albertine, i hvarje vecka skall jag till? bringa ett par aftnar hos dig. ILåtom oss nu tala om dig. nn Ack! on mig är icke synnerligen mycket att sägan, suokade Albertine. Å Jjol icke så litet, heller. — Känner du dig riktigt trofast i din kärlek till Richard Bergström? — Är du rätt säker på att ditt