Aftonbladet – 28 augusti 1858, sida 2

ae kan rg i Engelsmännens våldsamma och såsom det vill synas fullkomligt. folkrättsvidriga upp: trädande vid Dschedda möter äfven utom England ett skarpt klander. Så yttrar t. ex. Kölnische Zeitung derom bland annat: Vi lemna engelsmännens handlingssätt obedömdt, så tillvida som närmare underrättelser tilläfventyrs kunna förändra omdömet. Men så mycket står fast, att engelsmännen, sedan de turkiska myndigheterna redan fällt de skyldiga till döden, i två dagars tid beskjutit Dschedda, emedan Namik pascha hade förklarat, att han icke tordes låta afrätta de dömde förr än sultaner bekräftat dödsdomen. Och hela verlden känner, att han icke tordes. För att sätta yxan till roten på paschaväldet har en lag, en vis lag blifvit gifven, att ingen pascha får tillåta sig att afrätta en menniska utan. att dödsdomen blifvit af sultanen bekräftad och med egen hand undertecknad. Detta är kändt i hela Orienten. Hvilka rop uppbäfde icke de blad; som arbeta på en snar upplösning af turkiska riket, då Amed pascha på Kandia, i fruktan för pöbelns raseri och befarande en värre olycka, lät, utan att af-: vakta sultanens stadfästelse af dödsdomen, afrätta en på bar gerning ertappad mördare! Huru mycket skulle de icke, det vill säga borde de icke, om sanning och rätti afseende på Turkiet för dem icke vore lättare än en såpbubbla, erkänna Namik paschas pligttrohet, då han vägrade att visa en sådan olydnad emot landets lagar och sin suveräns befallningar, icke i fråga om en dödsdom, utan i fråga om en hel mängd dödsdomar! (Gud allena vet, om icke deribland äfven finnas orättvisa dödsdomar blott för att snart tillfredsställa europåernas hämdbegär!) Och för denna pligtkänsla hos en embetsman har en hel stad, en stad, i hvilken till och med efter engelsmännens egna berättelser de skyldiga icke ens voro hemma, blifvit midt under djupaste fred hemsökt med krigets alla fasor. Hvarthän vi må vända oss, ingenstädes skola vi se något försök, icke att försvara, utan icke ens att ursäkta denna med k-llt blod begångna grymhet. Hvilka rop upphäfdes icke i England hos alla menniskovänner, då engelsmännen hade bombarderat Kanton! Och der bade de efter årslånga förhandlingar icke kunnat få sina fördragsenliga anspråk uppfylda. Ståthållaren handlade som om han vore kejsare af Kina. .Hvarje förhoppning att i godo vinna något var längesedan borta. I Dschedda deremot har ingenting, som de voro berättigade att fordra, blifvit dem vägradt. Generalguvernören Namik pascha var ingen pascha af Janina, som vägrade sultanen lydnad; han är sin beherrskares trognaste och lydigaste tjenare, Den på Englands och Frankrikes öuskan med utomordentlig fullmakt, med rättighet öfver lif och död utrustade Ismael pascha var redan på Röda Bafvet; hans ångare framsköt redan nära bakom Cyclops. De dömda hade redan lagt hufvudet under bilan, — mycket fortare än det skulle hafva varit möjligt i England; ty i England blef ju nyligen hufvudupphofsmannen till ett blodbad, rysligare än det i Dscheddah, först efter flera månader icke afrättad, utan — frikänd. De till. döden dömda skulle äfven utan stadens beskjutning inom få timmar hafva blifvit på lagligt sätt aflifvade; icke desto mind:e blef Dscheddah bombarderadt af kapten Pullen, de me som i det ,otillständiga förfari