Aftonbladet – 28 augusti 1858, sida 2

re, än att förlöjliga våra tappra sjömän? Han ville inbilla oss. att de icke kunde klättra uppför stänger och rår utan att darra, med-n deremot de engelska sjömännen ådagalägga den mest beundransvärda vighet och liksom balansera i luften. Hittills hade vi trott; att de engelska sjömännen, som vi villigt medgifya vara. de bästa i verlden, utmärkte sig isynner het genom sin köld och sin fasthet, liksom de kräckta infanterister, som stridde vid vår sida vi Alma och Inkerman; men vi tillerkände dem ickc denna lindansare-vighet, som, om vi skulle tro deras okloka loftalare, endast skulle ställa deras förtjensi i jemnbredd med apor och ekorrar. Författaren i ,Moniteur de Y Armåev återkallar derefter i minnet åtskilliga tilldragelser under det ryska kriget och krigeti Kina, då de franska sjömännen bevisat sig ingalunda vara sina engelska bundtsförvandter underlägsna i hurtighet och vighet, samt säger sig slutligen vara fullt öfvertygad om, ätt i vighet hafva de vanligen befunnits öfverlägsna. Något tvifvel haricke blifvit framkastadt om de engelska sjömännens fasthet, men Moniteur de la Flotte misstager sig i sin förmodan, att deras rörlighet icke är lika utmärkt, eller att de deri öfverträffas af några sjömän i verlden. Det kan endast anses såsom ett dåligt skämt a! hr Lindsay, då han säger, att de franska sjömännen äro rädda för att äntra ofvanom rårna och icke våga sig upp i masttoppen; likaså var det ett ganska tvifvelaktigt bevis på takt af hr Roebuck att strax efter det han blifvit artigt och gästfritt mottagen i Frankrike komma hem och offentligen rynka på näsan åt de fula franska fruntimren och de upptill vida uniformsbyxorna. Hans rykte för bitande och humoristiska tal är tillräckligt stadgadt; och det var sannerligen öfverflödigt att, för att på en mekanisk undervisningsanstalts möte framlocka ett skratt, roa sig med skämt, som ,Punch för längesedan nött luggslitna, och som, det kunde han icke annat än inse, sannolikt skulle tagas illa upp af de snarstuckna grannar, med hvilka vi önska och det ligger i vårt intresse att vara vänner. Hans satir var ej synnerligen spetsig, men hans afsigt att såra betviflas icke härstädes; och det galliska blodet kommer i sådan jäsning af detta system att nagga och peka fingret, att jag hört fransmän säga — hvilket de troligen icke under ett lugnare ögonblick skulle upprepa — att de föredroge krig med -ens framför fortsättandet af det käbbel och kif, som på senäre tiden varit i gång.,