Aftonbladet – 27 augusti 1858, sida 3

plet står på en liten plan mellan de två högsta bergstopparne, omkring 3500 fot öfver bafvet. Den morgon vi besökte det framstodo dess pelare af blågrå kalksten emot en vinterlik luft; de skyddande ekarne stodo aflöfvade, och vinden hven öfver massor af ruiner; men detta oaktadt liknade det genom in regelbundenhet en fullkomlig staty, hos hvilken du icke saknar bristen på färg, och jag kände att ingen luft och ingen årstid kunnat förböja dess skönhet, ty dess byggmästare var Ictinos, som skapade Parthenon. Det uppfördes utaf Phigalierna af tacksamhet för Apollo, hbjelparen, som skyddade deras stad för en pest, hvilken härjade hela det öfriga Peloponesus. Till följd af sitt afägsna ige har det undgått de öfriga templens öde och, skulle troligen kunna återställas med sina egna oskadade materialier. Kupolen har nedstörtat, men 35 kolonner af 38 stå qvar. Emellan de doriska pelarne öfverskådar man ett vidsträckt panorama af grå berg, försmältande i fjerran till gredelint och begränsade af strimman af det aflägsna hafvet. På ena sidan är Ithome och Messeniska golfen, på den andra Joniska hafvet och Strofaderna. Vi redo under nära två timmar längs sjelfva: bergsryggen, nedskådande i Alphei djupblå dal, och nedstego sedan till Andritzena, som ligger i en vild fördjupning, sluttande emot floden. Det är en obetydlig plats med knapt tusen invånare. Vi tillbragte natten i en by två mil längre ned, och följande dag fortatte vi färden dalen utför till Olympia. Som römmarne hade svällt genom den smälta snön, hade vi någon svårighet att finna en plats der Alpheus kunde öfvervadas. Den var omkring 45 alnar bred med strid ström, och agoyaterna voroi en dödlig förskräckelse under öfverfatten, ehuru vattnet icke räckte öfver våra sadelgjordar. Sedan vi lyekligen uppnått norra stranden, hade vi ännu att öfverfara Ladon och Erymanthus, hvilka begge hade stigit ganska högt. Pericles och Aristides korsade sig efter att väl hafva kommit öfver, och om strömmen varit sex tum djupare, hade vi verkligen efter all anledning blifvit bortförda deraf. Det finnes ingen bro öfver Alpheus, och om vintern äro kommunikationerna ofta afbrutna. Vi trafvade nu ned genom dalen, öfver sköna ängar, som voro ouppodlade, undantagandes på några få ställen, hvarest bönderna plöjde jorden till maissådd och hade bortplöjt hvarje spår af vägen. Kullarne på begge sidor om vägen började bära en krans af pinier, under det den öfre bergskedjan till höger var beklädd med ekskog. Jag förvånadesöfver den frodiga växtligheten i denna nejd. Lager och mastix blefvo träd, tallen uppsköt till en höjd af hundra fot, och bok och sykomor började blifva synliga. Några tallar hade blifvit fälda till skeppsvirke, men på det mest vårdslösa och slösaktiga sätt, då endast de stammar, som hade den behöriga krökningen, blifvit utvalda till bogtimmer. Jag upptäckte icke ett enda sågverk på Peloponesus, men man sade mig att några finnas på Eubea och i Acarnania. Då vi kommo närmare Olympia, kunde jag nästan ha trott mig vara bland Tysklands eller Amerikas tallbeväxta kullar. I fordna tider måste detta hafva varit en älsklig och stilla trakt, väl passande till en lugn fristad för Xenophon, som här skref sina verk. Molnen blefvo tyngre senare på dagen, och regnet, hvarifrån vi så länge varit befriade, inneslöt oss slutligen i sin töckniga omkrets. Emot aftonen kommo vi till ett ensligt litet hus, på stranden af Alpheus. Ingen fanns hemma, men vi lyckades att uppspränga dörren och erhålla skygd för vår packning. F. hade vår qvällsvard nästan färdig, då egaren hemkom. Han hade hvarken hustru eller barn, blott några höns, och tog vår hemgång ganska godmodigt. Vi delade samma otäta tak med våra hästar och de talr.ka svärmarne af loppor med egarens hundar. På morgonen skingrades molnen, och ett ofördunkladt solsken nedströmmade öfver Olympiadalen. Tjugo minuters ridt förde oss till. lemningarne af Jupiters tempel, endast grundvalar, som blifvit upptäckta genom gräfningar, ty de ligga alldeles under jordytan. De storartade fragmenterna gifva en föreställning om bygnadens omfång och majestät. Kapitelerna på de doriska kolonnerna, hvaraf endast två eller tre qvarstå in situ, äro nära åtta fot i diameter. Den sten, som begagnats, är samma hårda, grofva grå kalksten, som i Apollo Epicurii tempel. Olympias jordmån. en djup afsättning af floden, innehåller onekligen ett rikt förråd lemningar af den antika konsten, men när skola de bringas i dagen? Furst Päöckler-Muskan föreslog grekiska regeringen att göra gräfningar på hans bekostnad. och uppställa allt hvad som hittades i ett museum, som han ville uppföra på stället; men hans frikostiga anbud afslogs af småsinnad motvilja att tillåta en främling att göra hvad grekerna sjelfve icke komma att utföra. på hundrade år. De skryta med att vara de gamla -hjeltarnes afkomlingar, men med ett eller två undantag på sin höjd äro de större vandaler än turkarne emot sittlands gamla monumenter. Främmande inflytande har skyddat Sen från vidare sköfling; främmande lärde hafva upptäckt Greklands förlorade gränsmärken, och främmande penningar betala nu de få gräfningar och restaurationer som blifva verkstälda. Atheniensiska gossar kasta med slunga sten på Lysicrates choragiska monument och stympa dess herrliga fris. och de jägare, som passera Colonos, skjuta med kulor till måls på marmorstenen öfver Ottfried Mällers graf. Fö ör några veckor sedan hin2. IE, JEEP JArgtd a vi SOTNING SVIKER HELPER FISETGm BS SOK 9 PENN