Aftonbladet – 27 augusti 1858, sida 2

hon sig om, skyndade till hans bistånd och tillkallade qvinnorna, som gingo ut och in genom rummet: Alla skockade sig kring det olyckliga barnet, hvars Nf endast röjde sig genom konvulsioner. Mer och mer fullkomnad i förställningskonsten, framkastade Zobeideh midt i denna skara ordet smitta, och alla dessa enfaldiga, i ett trassel af gissningar fördjupade varelser, kastade sig öfver detta ord, såsom nyckeln tillgåtan. Ismael inskrefs genast ibland offren för broderskiärleken, och hela barem trodde sig hotadt med samma olycksöde. Qvinnorna begynte eiinra sig en mängd omständigheter vid Ahmeds sjukdom, som tycktes bekräfta tron på farsoten, Barnen greto i tysthet. Zobeideh lät i en säng bära den döende till ett afsides rum och stannade qvar hos honom, låtsande att slösa på honom omsorger, som hon visste vara fruktlösa. Giftet tycktes noggrannt svara mot Zobeidehs väntan. Ismael skakades af likadana ryckningar som Ahmed, eiler föll i en döden bebådande dvala. Mot middagen minskades anfallen slutligen, lemmarne förlorade sin spasmodiska stelhet, ögonen vände sig utin under ögonlocken och stannarie orörliga; en likblekhet spred sig öfver ansigtet och hudens värma försvann. Zobeideh misstog sig icke på denna nya verkan af förgiftningen, åtminstone var det misstag hon gjorde icke det, som hon ville öfverfiytta i de kringståendes. föreställning. . Hon sade för sig sjelf att Ismacl vore död; men åt de närvarande qvinnorna och barnen sade hon att den sjuke tycktes vara försänkt i en sömn, hvarur han kunde komma att vakna återstäld, och att han borde leranas i ro, på det alt denna välgörande sömn icke måtte störas, Hon kände sjelf ett omotståndligt behof afatt slippa ifrån detta sönderslitande skådespel; och så snart