På ganska länge hafva vi ej sett vår kollega Svenska Tidningen så komplett ur humör som sistlidne gårdag öfver utgången af det val, som i förgår af de inför magistraten församlade valberättigade gjordes till en komite för att utarbeta förslag till valordning för riksdagsmäns utväljande i hufvudstaden. Detta bör ej heller förtänkas honom, då han först. om aftonen samma dag, då valet förrättades, betraktat detsamma såsom en hyllning åt personlighetsprincipen i valrättens utöfning och nu i går med en uppriktighet, som tyckes anropa det allmänna deltagandet, säger sig icke vilja neka, att vallistan innebär ett lika stort nederlag för oss (Svenska Tidningen) som seger för Aftonbladet,. Hvad vi deremot icke kunna fatta är den hetta, hvarmed kollegan skolmästrar upp hufvudstadens invånare, för det de icke :talrikare infunnit sig till valet. Visserligen kunde det ha varit önskvärdt för att få ett större röstantal tillsammans; men samlingen var dock icke så obetydlig, då ej allenast hela rådhussalen, utan äfven en del af förmaket voro uppfylda af närvarande, under en betydlig del af föredragningen. Men om röstantalet hade varit dubbelt så stort, och nederlaget för Svenska Tidningen derigenom också hade blifvit dubbelt större, månne deruti hade legat någon annan fröjd, än att ännu mer få lemra sig? Man måste således nästan trö, att Svenska Tidningen inbillar sig sjelf och på grund derat äfven vill inbilla allmänheten, att resulfatet af valet skulle utfallit i en motsatt anda, om de valberättigade kommit talrikare tillstädes: men nästan alla de, som voro på stället, kurnina intyga, att den åsigten, som. der gjorde sig gällande, var till den grad öfvervägande, att den endast, hade kommit att uttryckas starkare genom ju fleres desto bättre närvaro. För närvarande kan det i öfrigt vara nog taladt om den saken, men en omständighet: som det synes oss att den, som vill synas så gentlemanlik som Svenska Tidningen, hade alldeles kunnat låta bli, är det oartiga utfallet mot den, som stod främst på listan, d. v..s. hade de flesta rösterna, neml. skräddarmästaren Arnell, och hvilken aföen misslynta kol: legan benämnes en enfaldig och all förmåga beröfvad man. Hr Arnell är en man som emottagit sina medborgares förtroende vid val till ganska många -kommunalbestyr och direktioner, och som oss veterligt alltid till nöjes fullgjort såda.:a uppdrag. Hvarpå kan då Svenska Tidningen grunda sitt påstående att hr Arnell är så enfaldig och beröfvad all förmåga, fastän han, gudbevars, hvarken är adjutant eller öfverste? Hr Årnell är dessutom känd såsom en ganska karaktersfast man; somkan fatta och vidhålla en öfverty. gelse, hvilket just icke är allom gifvet.