Aftonbladet – 26 augusti 1858, sida 3

gem och Aftopbladet, anhälles äfven om plats i Chri stianstadsbladet. ; Till f. d. löjtnanten vid kongl. Kalmar regement hr Axel Melcher von Arbin. Med anledning af ett här i orten och kanske äf ven annorstädes gängse rykte, at. jag förhållit mig emot hr löjtnanten uppå ett för mitt anseende menligt sätt, och alldensfund jag har anledning befara, att en förut hr löjtnanten i ämnet tillsänd enskilt uppma ning icke har tillhandakommit, så, för att ej ånyc kunna röna samma missöde, anser jag mig böra of fentligen uppmana hr löjtnanten, att å sin sida offent ligen yttra sig öfver, om-hr löjtnanten tror sig hafva skäl att bestyrka detta rykte, samt, om så skullc vara, uti hvad hänseende. Anser sig hr löjtnanten haf va något att anföra, som berättigar till någon miss aktning emot min person, så, i händelse detta är af oveskaffenhet att kunna bli föremål för laglig åtgärd anhåller jag att denna utväg ofördröjligen måtte an litas. Är åter dettas beskaffenhet uteslutande mora lisk, så skall jag, efter inhemtad kännedom härom ha äran vidare-beröra ämnet, på det att allmänheten uppå säkrare grunder än lösa rykten må sättas i tillfälle att opartiskt döma emellan hr löjtnanten och mig. Christianstad i Maj 1858. Heribert Broberg. Kapten vid Wendes artilleri. Efter uppläsandet häraf, anhöll aktor att samtlige de af majoren och riddaren M. Rosenblad emnämde, uu. icke tilltalade, officerare måtte blifva i målet hörde, likväl icke såsom parter eller vittnen, utan endast för att lemna upplysningar rörande tillkomsten af det beslut, som blitvit majoren meddeladt hos öfverstelöjtnanten och riddaren A. Ehrenpohl. Kapten Skytte bestred aktors anhållan, enär målet icke blifvit uppskjutet för annan orsak än inlemnanlet af ofvan intagna tidningsartikel och för afgifvandet af det yttrande, hvartill aktor kunde finna sig befogad. Kapten Carlsohn förenade sig med kapten Skytte och tillade att som svarandena erkänt de af kapten Broberg åtalade momenter och målet i dessa delar ir fulleligen utredt, ansåg kaptenen, jemväl på dessa grunder, aktors anhållan icke böra bifallas. Sedan kapten Broberg förklarat att han ansåg målet fulleligen utredt och den af aktor äskade utredning icke behöflig, inlemnade han, för att i protokollet intagas, följande: Vördsamt anförande! Sedan svaranderna, såsom man kunnat vänta, frivilligt erkänt sanningen at den min uppgift, som ligger till grund för åtalet, har derigenom försvunnit allt behof af ytterligare utredning för ådagaläggande af det faktiska sammanhanget. Deremot återstår att bedöma den åtalade handlingens beska enhet, och i hvad mån densamma må anses för mig förnärmande. Svaranderna vilja i detta hynseende hafva sitt förfarande betraktadt såsom en b-tt yttring af den allom gifna friheten, att efter cget tycke och smak välja sällskap. De vila till öc) med hafva det ansedt såsom ett mig förunnadt grannlagenhetsprof. Men att de härutinnan högelige misstagit sig, skola de säkrast och lättast finna, ge om att tänka sig sjelfve blottstälde församma sår :de bemötande som jag fått röna af dem. Det måste medgifvas, ait de ersonliga sympatierna ofrivilligt utöfva inflytande enniskor emellan, bildande efter dolda reglor de gr :per, dem dagliga sällskapslifvet företer. Härvid hä der ofta, till följd af en mängd särskilta, mer och mi dre moraliskt giltiga orsaker, att mången icke mäk ar förvärfva, och mången icke förmår bibehålla den ntimare vänskap, som grundlägger förmånen af det förtroligare umgänget. Men för mistningen af d lik förmån kan man icke rimligtvis anklaga någon annan; också är det af mig väckta åtal icke af dyli syftning. Det afser endast att upprätthålla den oförverkade aktning, som mig :efter min ställnin; i samhallet tillkommer, men hvilken svaranderna enom deras klandrade handlingssätt hafva åsidosätt. För deras egen skull måste jag a taga, att de förmenat sig för detta Handlingssätt aft något slags skäl, äfven om det skulle vara hemt dt från det smygande förtalet. Men i stället för a . öppet meddela mig sin mening, derest de haft nå ct att emot mig anmärka, hafva de jemte flera andra officerare ihemlighet för mig sammanträdt och on mig hållit öfverläggningar, hvilka varit af såda : betänklig art, att det heia synes nära nog hafva arakteren af en sammangaddning. De ha dervid sk ningslöst anklasat, dömt och fördömt mig, utan a t ens höra mig. De hafva öfverenskommit att med mig uppsäga — cke blott den förtroligare vänska en, utan — allt amgänge utom tjensten, således äfv n sådant, som i eller utom andra personers närva o kunde ifrågakomma, till följd af tillfälligt sammanträffande å ofentliga ställen eller i enskilta kret ar. Och de hafva ytterligare gifvit mig en högst förgr plig antydan, det ag, endast för att gifva vika för : eras omotiverade önskningar, borde taga afsked från regementet. Innefattar icke denna mesyr en förolämpning af sröfsta art, en verklig skymf, så iråste antingen de vandlande herrar officerarnes opinisn frånkännas all vetydenhet, eller också måste jag tillhöra en sådan itom lagens och rättvisans skydd stäld paria, som nan utan gällande skäl eget säkl.st förtrycka. Ty varje åtgärd af sådan beskaffenhet, att densamma, händelse den vore berättigad och behörig, skulle rerkligen nedsätta den persons värdighet, som deraf Irabbas, måste i motsatt fall rätteligen skola anses åsom skymf. Och al denstund de tilltalade herrarne cke allenast sinsemellan och med flera andra officerare träffat nämde i och för sig mig skymfande öfrerenskommelse, utan jemväl genom valdt ombud å ulas vägnar formligen förkunnat mig berörde beslut, samt sedermera detsamma i alla sina konseqvenser itfört, så anser jag att dessa nu anförda handlinsar, med hvarandra jemförda, mera än tydligt utnärka, att de tilltalade, efter mogen öfverläggning, ppsåtligen förolämpat mig, för att derigenom tvinga nig att öfvergifva den mig i nåder anförtrodda betällning vid regementet, hvilken jag blifvit tillföräkrad behålla, tills jag efter laga ransakning och lom befunnits hafva den förverkat. I ett land, der lagbunden ordning är många sekel sammal, der lynehlagar tillhöra sagans område, och ler militären längesedan blifvit höjd från den låga tändpunkten af en sammanrafsad fribytarehord till in ordnad och aktad, kår med högre kunskaper, bildling, disciplin och manstukt — der måste det af mig ;fverklägade terroristiska förfarandet skärande konrastera med allmänna vettet och de upplysta rättsvegreppen. Och hvart skulle väl sådant i längden eda, om det finge aflöpa opåtaldt? Om en dylik vilja på sådant sätt finge gifva sig luft inom en kår; hvars medlemmar i hvarje ögonblick måste vara veredde att på afiägsna orter tillsammans våga lif ch blod, samt under omständigheter, der den ene, i öljd af den oinskränkta lydnad han eger fordra, har len andres lif i sitt våld, — med hurudan inbördes ndrägt och ömsesidig tillit skola de väl kunna verka