Aftonbladet – 26 augusti 1858, sida 3

— dagar, från i dag räknadt. Lofvar du mig det? 4 Huru -klarsynt ett barn än må vara, så ser det likväl allt hvad det märker blott som på en rad skilda taflor, hvilkas ordningsföljd, samband och frändskap det ännu icke lärt sig uppfatta. Ismael anade icke Zobeidehs anslag det minsta; han visste icke hvem hon misstänkte, och icke heller hvarföre det var nödvändigt att tiga. Men två omständigheter hade gjort intryck på honom. För det första delades hans misstankar af en förnäm person, och detta smickrade hans barnsliga fåfänga, med detsamma som det lugnade honom. För det andra hade Zobeideh druckit sjelf hvad hon velat gifva hans bror in att dricka. Han var glad slutligen öfver att icke behöfva hålla inne med sina misstankar mer än åtta dagar. Efter ett ögonblicks eftersinnande gaf han det fordrade tystlåtenhetslöftet. Ehuru till en del lugnad, vågade Zobeideh icke på hela dagen aflägsna sig ifrån Ismacl; så rädd var hon att han:skulle-sqvallra om hvad som händt dem emellan; Denna oro kom henne, att glömma Ahmed, hans död och hvad hon hade sidit, när hon öfvervar den. Trädde ej Malekas bild dessutom emellan Zobeidehs brott och hennes möjligen nästa offer? Ända tills nuw. hade den olyckligas missdåd blott gält hennes fiender; sjelfva den oskyldige Ahmed var ett barn af hennes medtäflarinna, och hans frånfälle kunde icke smärta någon, som var henne kär. Men i Ismaels ådror flöt Malekas blod, och Zobeideh hade hittills satt sin stolthet uti att omhulda detta blod. Nekas får likväl icke att Malekas välsörande inflytande, i början grundadt på en viss tjusningskraft som var henne egen, lika mycket som på hennes: ädla hjerta, hade försvagats mycket. Allt hvad som angripit hennes fina och ömtåliga skönhet: -sorg; mödor, sjukdomar, hade minskat Zobeidehs tillgifvenhet för henne, och med detsamma äfven Malekas inflytande hos -Zobeideh. Om all tillgifvenhet dem emellan icke utslocknat alldeles, så hade likväl en viss ljumhet trädt i stäl