Aftonbladet – 26 augusti 1858, sida 3

let för de förstaårens passionerade hängifvenhet. Zobeideh haäarmades icke mera, när Osman blef Maleka otrogen, och dennas ljufva röst hejdade . icke mera Zobeidehs vilda utbrott. Men aldrig hade denna känt hvarken bitterhet eller vrede fnot Maleka innan den dagen, då hon vid anblicken af sin gamla medgemåls börtresa med Osman kände en hemlig förtrytelse öfver väninna, som hon trodde svekfullt hafva dolt för henne deras gemensamme makes förehafvanden. Sedan hon var ensam hemma, efter. Osmans och Malekas afresa, hade den flyktiga harm, hon ofta känt vid Ismaels något högdragna köld, äfven antagit en så att säga mera bestämd skepnad. Hon öfverfor för första gången barnskaran med en af dessa stela och dystra blickar. som satte den stackars bejen i förskräckelse, och sade helt sakta för sig sjelf: Maleka är bra godtrogen!... ij Ismael hade i öfrigt för länge sedan fattat en viss oredig vedervilja mot henne. Barn hafva stundom sällsamma aningar, som man skulle vara frestad att anse för öfvernaturliga ingifvelser. Deras lättsinnighet är bekant; de tänka icke, de varseblifva blott det yttre, medan de icke förstå det inre och osynliga: och likväl genomskådas af dem de mest förställsamma lynnen, hemliga syften, dubbla ändamål; allt detta uppenbarar, sig för dem ej sällan hastigt, likasom en skyddsande invigde dem i själarnes mest invecklade irrgångar. Var det en dylik hastig ingifvelse som hade upplyst Ismael om Zobeidehs verkliga väsen? Eller hade han kanske hört slafvarne i harem göra betraktelser öfver dödsfallen, som så regelbundet följde hvarandra i bejens hem? Hvilket än ursprunget var till Ismaels misstroende, så inträffade emellertid, att han drog sig undan för Zobeideh kort efter Nafizes frånfälle. Han antog en för sin ålder ovanlig förbehållsamhet; man skulle kunnat troatt festän han fullkomligt behållit barndomens drag, var han i sittrinre brådstörtadt förvandlad till man. Maleka märkte först denna förändring och oroade sig deröfver, emedan den