Aftonbladet – 25 augusti 1858, sida 2

Synas Kanha. En tur på Morea, skildrad i bref af BAYARD TAYLOR. (Forts. från onsdagsbladet.) Efter att en och en half timma hafva färdats genom lundar af ek och ilex, passerade vi en låg bergrygg, som förenar Taygetus med Meneelus i norr, och detta var, såsom jag rätt gissade, vattenskilnaden mellan Alpheus och Eurotas — Spartas gräns. På denna herrliga dag framstod hvarje drag i landskapet uti sin tydligaste form och rikaste kolorit, och från tufvorna med erocusblommor och tusenI skönor vid våra fötter till Taygetus snöiga pyramider högt öfver oss talade allt om vår och lif. Högt upp emot sjelfva toppen af berget ligger, i den vildaste trakt, en by vid namn Longaniko, som förser Morea med läkare. Gossarne skickas till och med till Frankrike och Tyskland att fullborda sina studier. Under: dagens lopp mötte vi åtskilliga bönder, drifvande åsnor, lastade med unga mullbärsoch olivträd från trädskolorna i Sparta. Det ligger ett tillfredsställande bevis på det framåtskridande, som här pågår, i vidden af den nya mark, hvilken är vunnen för odlingen. Då vi kommo närmare Sparta, sänkte sig ägen till Eurotas strand. Lemningar finnas ännu på några ställen qvar af de bankar, som af gammalt inneslöto floden; men i sitt våldsamma lopp har han bortryckt de festa och obehindradt kringspridt gruset öfver det bottenland, som begränsas af kullarnes framskjutande sidor. De lundar af popplar, pilar och sykomorer, som växte på stranden, och de snår af svarthallonbuskar, mastix, ilex och arbutus, mellan hvilka vår väg framslingrade sig, gåfvo landskapet ett förtjusande, vildt och landtligt utseende. Kullarne, bildade af afsättningar utaf de preadamitiska öfversvämningarne, hatva i sina sänkningar mot floden erhållit de mest egna former, än af regelbundna terrasser, än af käglor, pyramider och bastioner. Emot aftonen sågo vi på något afstånd de hvita husen i det nya Sparta, och bredvid oss några qvarlefvor af den gamla staden. Först lemningar af terrasser och vallar, sedan de lätt igenkänliga helleniska murarne, och när Eurotas ståtliga slätt öppnade sig för vår syn, sträckande sig i trädgårdslik fägring till foten af de branta höjderna, öfver hvilka Taygetus höjde sin solbeglänsta snöhjessa, sågo vi helt nära till höger den nästan enda qvarlefvan af försvunna tidehvarf: teatern. Sedan vi ridit öfver ett hvetefält, som sträckte sig öfver hela skådeplatsen för spartanarnes gymnastiska lekar, stodo vi på proscenium och betraktade dess tysta ruiner och det vidsträckta sköna landskapet. Det är en af de vackraste utsigter i Grekland, icke så öfverlastad med märkvärdiga föremål, icke så lysande genom sina minnen som Athen, men mera storartad, vidsträcktare och af rikare kolorit. Slätten, vattnad af den aldrig utsinande Eurotas, är betäckt med en yppig vegetation och öppnar sitt fruktbara sköte för middagssolen. I varma länder är vattnet fruktbarhetens första vilkor, och ingen del af Grekland är så väl försedd dermed som Sparta. Utom teatern, bestå de enda lemningarne af några massor romerskt murverk och de massiva grundvalarne till ett mindre tempel, som innevånarne på stället kalla Leonidas graf. Jag vandrade öfver de formlösa grusmassor, som betäcka de fem kullarne, utan någon känsla af saknad. Det fanns väldiga kämpar äfven före Agamemnon, och det finnes än i dag män, lika tappra som Leonidas. Hvad åter beträffar det slägte af militäriska vildar som Lycurgus, mannen af is och jern, hade uppfostrat — hvem skulle väl vilja åter framkalla dem? Spartanarnes enda dygd, tapperheten, öfverdrifves alltid, emedan den är deras enda ädla drag. De voro råa, grymma, falska och oärliga, och ehuru de vid två eljer tre tillfällen voro Greklands sköld, var det äfven de som utdelade de försåtliga dolkstygn, hvarigenom det slutligen gick under. I konst, litteratur, vetenskap och filosofi äro vi 2) skyldiga Sparta någonting. Det har endast pifvit oss-några få lysande föredömen af enskilt patriotism och en lagbok, som, Gud vare ofvad, aldrig mera kan komma i bruk. Jag beslöt att göra en utflykt till. Mainas vergstrakt, hvilken inbegriper Taygeti bergskedja och udden Tenarus emellan Lakoniska och Messeniska vikarne. Detta är en af reande sällan besökt nejd, emedan de vanligen . — a ee nn ort s skissat