Aftonbladet – 21 augusti 1858, sida 2

RN An isynnerhet så vackra saker, aft ynglingen dröjde vid det första intryeket och icke ville lemna den sköna, innan hon tillåtit honom att möta henne, när hon gick ut nästa gång: Hvad menade hon med detta löfte? Var det ett prof på öfverdrifven öppenhet? — det vissa är att Shemsheh återkom till harem i djupa tankar och väntade otåligt på jiden till nästa utvandring. De unga tu träffades sedan ofia, än i parfymbutiken, än hos någon annan köpman i basaren; men dessa korta och snart sagdt offentliga möten kunde icke länge vara nog för dem. De öfverenskommo snart att träffas någonstädes, der de kunde vara mera ostörda, och Oswald föreslog härtill sina egna rum. Det påstås att dylika tillställningar icke äro sällsynta i Konstantinopel, der alla fruntimmer gå klädda och beslöjade utomhus på samma sätt, så att den ena omöjligen kan genom utseendet skiljas från den andra. Shemsheh, som bevakades af sina tjenare, var emellertid icke utan oro; men kärleken bländade klokheten, här som annars, och Shemsheh trodde sig kunna trotsa faran genom fintlighet och omtanka. Tyvärr åsidosatte hon likval snart både den ena och den andra, och åtnöjde sig med att mer och mer minska sina följeslagerskors och eunuckers antal, att välja ut dem hon ansåg sig mest tillgifna, och lugna somliga med sagor, andra med haltva förtroenden. Hon befalde dem vänta sig vid ett kaffehus, medan hon besökte en väninna i grannskapet; bon gick verkligen in j det hus hon utpekade och der hon sade sig ärna dröja flera timmar; men hon gick blott derigenom och, mötte vid en annan port sin älskare; hon återvände sedan sams väg, till det ställe der hennes folk väntade på henne. Alit detta bedrog ingen; men man måste göra haremstjenarne den rättvisan, att sqvaller