ställa sig, men hålla sig färdig och passa på Ict första gynsamma tillfället för att Krossa len nya rivalen. TI afvaktan härpå plågades hon ät en fördubblad svartsjuka: först för sin ven räkning och sedan för Maleka,som efter Zobeidehs åsigt icke så som sig borde kände Ien skymf hon nödgats tåla. Zobeideh hade au en gång erkänt Maleka såsom kamrat; och hon fann sig skymfad lika mycket på icanes vägnar som på sina egna. Den nya rivalen var emellertid föga värd någon allvarsam. förtrytelse. Det var en stackare af hsardagligt slag, som blott utmärkte sig genom en blomstrande by och en verkligt orientalisk fetma, ett alster af hennes ytterliga lättja, hennes nästan fullkomliga slöhet och en. oförliknelig matlust. När hon fann. sig bemärkt.af husbonden, såg hon i sin upphöjelse blott ett enda företräde af: vigt, nemligen befrielsen ifrån allt slags arbete. Någon tanka på att bibehålla sig i den nya irdigheten föll henne icke in; och hon tänkte icke på huru öfvergående hennes lycka kunde vara. Framtiden bekymfade henne icke; åtminstone egnade hon ingen tanke deråt. Hade Zobeideh icke varit någonting annat än ranglysten, så skulle hon endast egnat uppmärksamhet och vänligbet åt denna betydelselösa och oförargliga varelse, hvilken snarast var att betrakta som ett slags åskledare för harem; men. Zobeideh var svartsjuk; och all slags rivalitet var odräglig för henne. I hennes: ögon var Ada (så hette favoriten för da:n) icke ensamt en stackars slafvinna, snart sagdt mot. sin vilja kallad till en rang som hon aldrig eftersträfvat och som bon emoitagit så liknöjdt, att bon påtagligen icke skulle behålla den länge. För Zobeideh var hon en fiende, som icke blott borde kufvas, utan äfven straffas. Det var denna tanka Zobeideh en afton an