Aftonbladet – 18 augusti 1858, sida 3

JC TUI II VAIKTIU Halt LATRAUITIA ef PUTS ens guldklang, för hvilken det betecknar ett landskap af öfverjordisk skönhet, skyar af evig vår, och ett land med en ren och lycklig menniskorace, skall här finna sin väntan bittert bedragen, då han nedstiger från de blåsiga Partheniska kullarne. I denna ödsliga trakt; omgifven af kala berg, med dess råa slavoniska befolkning och dess smutsiga näste till håfvudstad, skall han säkert icke igenkänna ett enda drag af sinä drömmars Arkadien. Men så är det:. Tassos och Hesiodi bella etå dell oro -har aldrig funnits, och kan icke finnas till, och Arkadien, som för oss är ett musikaliskt hamn på en skön omöjlighet, eger för nutidens greker icke någon annan betydelse än Swampscot eller Sheboygan för amerikanaren: Följande dagen öfverforo vi dock dessa kalla högslätter och på eftermiddagen sågo vil, Jjupt under oss, Alphei dal liggä badande i olskenet och sträcka sig ända bort till de blå Lyceiska bergen, hvilka omgifva den som ett praktfullt bälte. Täta snår af buskister, ur hvilka här och der en knotig ek ippstack, betäckte bergets sidor; den blåa Crous och den hvita stjernblomman glänste som mveler på de soliga sluttningarne; saftiga sälesfält och gröna gräsmattor gåfvo den vidsträckta dalen ett gladt utseende, och städernas röda tak och de ur deras midt uppstisande höga cypressern voro här och der som må puxkter kringströdda. på taflan. Långt bort till höger låg Karytena, Colocotronis slippfästning; midt framför oss låg Sinanu, å samma plats som det gamla Megalopolis, och till venster Leondari, vid början af det rånga pass, som dominerar vägen till Sparta. Då vi nedkommit till dalens botten, redo vi senom det: doftande gräset till Sinanu, en slest bygd stad med breda; gräsbevuxna gaor. Vi mötte åtskilliga herdar i raggiga fårskinspelsar och med långa krokiga stafvar i bänterna. Folket kom i massa till det lilla smutsiga kaffehus, der vi gjorde halt, för attbegapa oss. Tre eller fyra unga palikarer med hyggligt utseende erbjödo sig. att följa oss ull Megalopolis teater, som ligger ungefär en half mil norr om staden. Frangois hade berättat. dem att jag talade både gammaloch nygrekiska, och de antastade mig hela vägen med frågor hvilka gjorde det ganska svårt rör mig att upprätthålla mitt anseende för lärdom. Befolkningen är nästan allmänt af slavonisk härkomst, hvilket utan tvifvel är det rådande folkelementet i Grekland. Hopar af landtfolk sutto i solen — lycklige arkadier! — och undersökte med talang hvarandras hufvuden. Både Sinanu och Leongari voro ganska. blomstrande platser under turkarne, men äro nu: eländigt fattiga eller förefalla åtminstone att vara det. Grekiska landtfolket gömmer numera sina penningar och är derföre ofta rikare än de synas. Leondari, hvarest vi tillbragte natten, ligger på spartanska gränsen, men hör. dock till Arkadien. Här rusar Alpheus från sin isiga bädd på Taygetus ned utför branterna, förföljande sin doriska Arethusa. Här är alltjemt det gamla Greklands landtliga paradis med dess rena luft, dess friska källor, dess enslighet och frid — men ack. dess befolkning! Vi kunde öfverskåda vidsträckta trakter af ekskog — ingenting annat än ek — med några gamla tusenåriga, knöliga och hvitnande stammar, men mest yngre skog, som betäckte de behagligt afrundade kullarne. Morgonen var herrlig, klar och strålande, men kall; med en tunn isskorpa på stillastående vatten. (Forts.) En deputation af engelska qväkare har tillstält oss efterföljande adress, som blifvit beslutad vid ett qväkaresamfundets årsmöte i London och hvilket nämde deputation har i uppdrag att låta publicera i alla europeiska linder: Ett försvar för somvetsfrihet, synnerhet tillegnadt de maktegånde uti Europas särskilta stater, af Vännsrnas (Qväkarnes) religionssamfund, vid deras årsmöte i London, 1856. Medan våra egna landsmäns uppmärksamhet upptages af en mängd frågor, hvilka ;syfta lossandet af de sista bojor, som ännu jettra religionsfriheten i Stora Britannien, och nedan i andra delar af Europa så mycket innu återstår, som är stridande mot den sanna religionsfriheten, anse vi det vara vår pligt tt för våra medbröder i Kristo och isynnerret för dem, som äro styrande, i korthet ramställa de stora grundsatser; som, efter hvad vi tro, innehållas i vår gudomlige Aterlösares evangelium, med afseende på detta vigtiga ämne. Att samvetet bör vara fritt och att menniskan i allt hvad -som rörer religionens läroatser och gudstjensten är ansvarig inför Gud lena, är en sanning, hvilken tydligen försunnas i nya testamentet, och bekräftas al en anda, som genomgår hela evangelium, ch af vår Herres och hans lärjungars exemel: Den -befallningen: Gifver kejsaren det ejsaren tillhörer och Gudi det Gudi tillhö;r,y utvisar den verldsliga maktens sanna ränser. Apostlarne Petri och Johannis efterryckliga fråga: Om det är rättfärdigt fö: nuv) att vi lyda eder mer än Gud, derom någen I sjelfve döma (anförd såsom ett tillickligt skäl att icke lyda den uttryckliga beullningen af rådet i Jerusalem att afhålla sig SEE ADR TRA SST RNE ISPANELEN AME ställa sig, men hålla sig färdig och passa pålet första gynsamma tillfället för att Krossa len nya rivalen. I afvaktan härpå plågades hon ät en fördubblad svartsjuka: först för sin vön räkning och sedan för Maleka,som efter 1 N 5 bye re ESR Vv VR TE OF RämE P SOME