Aftonbladet – 18 augusti 1858, sida 3

harems slafvinnor, som tjent der i flera år såsom piga, hastigt inkallades i bejens rum och utkom derifrån med rika presenter och tileln. af favorit. Det var ett åskslag för Zobeideh ; som trodde sig icke vidare hafva några rivaler att befara, och som nu insåg att för henne icke fauns någon trygghet någonstädes, eller i afseende på hvilken qvinlig varelse som helst. Maleka fördrog missödet med tålamod. Osman bej är allas vår egare, sade hon; fruar och tjenarinnor äro hans, den ena lika mycket somden andra, derföge att han har köpt oss alla och kan göra med oss hvad han behagar, utan att vi ha rätt att klaga eller afundas på hvarandra, Om någon afund kunde komma i fråga här, så vore det för öfrigt icke hos dem, som han redan har befordrat till den högsta värdighet han kan förläna; men vi ha icke tillkämpat oss denna värdighet; vi ha fått den till skänks, och bejen kan göra samma skänk åt alla våra kamrater. Våra kamräater! inföll Zobeideh högdraget. Du ensam är min kamrat och jag ensam jär din kamrat. De andra qvinnorna äro våra pigor Ja, så länge som Osman bej finner för godt att låta oss befalla öfver dem. Men i samma ögonblick han behagar göra någon af dem till vår kamrat kunna vi ej sätta: oss deremot. Men jag ärnar sätta mig emot det; och du skall. få se att jag går i land dermed. Detta var blott ett tomt skryt; ty Zobeideh hade icke minsta begrepp om någon utväg att hindra nya favoriters uppkomst; men hon menade ändå att hon skulle lyckas på ett eller annat sätt. Emellertid täntte hon ej vidare på någon öppen strid, sådan som hon hade i sinuet när Maleka. anlände, och som. misslyckats så fullzomligt. Hon beslöt nu att för