Aftonbladet – 18 augusti 1858, sida 2

Modren litade likväl icke så helt och hållet på sin dotters omvändelse, och hon beslöt derföre att så snart som möjligt realisera den bräckliga varan. Slafhandlaren, som årligen gjorde sin rund i Kaukasien, anlände redan ett par månader efter det nyss omnämda uppträdet till den by, der Zobeideh hade sitt hem. En förnäm dam i Konstantinopel hade gifvit honom i uppdrag att skaffa henne en ung och vacker flicka, som hon ärnade skänka sin son, hvilken hade ingått i manbarhetsåldern. Man skall icke förvånas öfver en sådan gåfva af en mor till sin son, om man ihågkommer att vi här befinna oss i Turkiet. — Köpmannen godkände Zobeideh och betalte henne ganska högt; han räkvade med visshet på att kunna afyttra henne mångfaldigt högre. Hans omsörg om flickan under resan, hans försigtighetsmått till hennes skyddande mot frost. och sol, hans vaksamhet till förekommande af all gemenskap emellan henne och främmande personer, skulle icke kunnat upphinnas af den ömmaste fars bemödanden. Han bäfvade för att hon kunde bli sjuk; han skulle gerna ha burit henne på sina armar, om han kunnat på sådant sätt minska resans besvärligheter för henne; det var en skatt som han vaktade, och han räknade den dagen för en ibland sina lyckligaste, när han emot en ansenlig summa klingande mynt fick öfverlemna flickan åt den förnäma frun iKonstantinopel. Denna fru var mor åt en yngling, som kallades Osman bej. Zobeideh Var bestämd åt honom; men den uppfostran hon redan genomgått förslog icke att göra henne värdig honom. Åtminstone tyckte Ansha Kanum så (hennes nåd Ansha; detta var fruns namn oc titel); och Zobeidehs inbillskhet fick härvid den första knuffen. I hennes cirkassiska hydda hade man ju sagt henne mer än en gångjaut