Aftonbladet – 17 augusti 1858, sida 2

vulpeter, erbjudande sitt biträde åt den minIre skrifkunniga allmänheten, och der advokaerna i-sina gammalmodigt högtidliga kostyner promenera framoch tillbaka; samtalande ned sina klienter, råder ett högtidligt allvar: jag häde tillfälle att se ett litet prof på den ipplysta frisinnthet och sjelfständighet, som å fördelaktigt utmärker Frankrikes domarech advokatkår, äfven under den militärväldets, orfuptionens och: prostitutiohens tid; som man allar det andra franska kejsaredömet. Inför len . korrektionella polisdomstolen uppträdde lagande en man, som för någon tid sedan ade haft den olyckan att genom ett fall få tt par fingrar krossade och båda ärmarne af: rutna: Han hade skickat till sex läkare, för tt erhålla deras hjelp; men fåfängt. Slutlien kom en, doktor Nel; men. innan han tog ågon befattning med den sjuke-eller ensunlersökte hans tillstånd, fordrade han 8 fräncs ör sitt hesök; då dessa icke ögonblickligen ;ppräknades, aflägsnade han sig i vredesmod. ;edan många vittnen intygat sanningsenligheen af dessa förhållanden, tog domstolens preident till orda på ett i högsta grad värigt och vältaligt sätt. Hanbeklagade, tt lagen icke hade något passande straff ör den grymhet, till hvilken doktorn gjort ig skyldig; men det är väl, tillade han, ändande sig åt det håll der tidningseferenterna sutto — att här finnas närvarande epresentanter af pressen, som säkert icke kola lemna denna sak ur sigte,; och jag tacar Gud, att det åtminstone finnes så mycken ressfrihet qvar i vårt land, att den allmänna ;ponionen, den allmänna förtrytelsen ännu i tskilliga fall kan straffa en dålig och låg vandling kraftigare än lagens arm det förnår. Jagundrar högligen om en kongl. vensk polismästare eller rådman skulle uttaat sig så uti ett dylikt fall. Man rustar sig att med stor ståt fira kejardagen eller, såsom det nu äfven kallas, S:t Vapoleonsdagen(!) den 15 Augusti. På Place le la Concorde har man redan i ett par vecor varit sysselsatt att uppföra väldiga ställingar för storartade illuminationer och fyrrerkerier. De äkta bonapartisterna äro litet örargade öfver ett rykte, som blifvit utspridt, tt någon större frihet nämde dag skulle komna att skänkas åt pressen; ty då de väl veta, utt sådant icke kommer att ske, befara deatt n gäckad väntan skulle kunna framkalla nåson misstämning på der signade dagen. Man tror nu, att detta rykte åtminstone förunleder, att-en amnesti utfärdas för alla unler-loppet af de senaste åren begångna pressörseelser. Nu några ord om i Paris vistande landsmänsKongl. akademiens för de fria-konterna trenne rTesepensionärer historiemålarne Malmström och Winge samt arkitekten Nyström vistas för närvarande härstädes. Den jerde, genremålaren Nordenberg, har nylisen återvändt till Dässeldorf. -Afven mamsell Lagerholm, : som har ett extra uriderstöd ff statskassan, är för närvarande sysselsatt ned kopieringuti Louvren, der nu, sedan let långa galleriet åter blifvit öppnadt, utymmet för de kopierande artisterna blifvit rågot bättre. Hr Mandelgren har hos några nflytelserika arkäöloger och ledamöter af sonstakademien erhållit protektion för sitt under hafid varande plänschverk öfver svenska medeltids-minnesmärken. Han har genom Jules Renouards bokhandel låtit utfärda en subkriptionsinbjudning på ytterligare fyra häften ett är, som bekant, redan utkommet). Nästa väfte skall innehålla interiörer och exteriörer vf Råda kyra i Westergötland och Edshult i Småland. Hr Scheutz j:r befinner sig för värvarande här, och sedan det lyckats honom ut i England erhålla beställningar å räknenaskinen, har han hu äfven öfvervunnit det ranska motstånd mot densamma, som förnämigast utgått från Leverrier. Tidskriften Cosmos nnehåller en särdeles löfordande artikel öfver lensamma, af Moigno, i hvilken Leverrier sanska skarpt apostroferas för sin afvoghet, ch der författaren till slut utropar: Denna uppfinning skall förr eller senare triumferal Jag har i dessa dagar haft tillfälle att birista den concours, som efter vanligheten i lutet af Juli eger rum i det förträffligt inrättade tora Conservatoire de musiqueet deolamation, rån hvilket Frankrikes förnämsta lyriska ochdranatiska storheter utgått och der man, generöst 10g, äfven lemnar främlingar en plats. I denna oncours deltogo trenne svenska elever, m:ll Mathilda Eneqvist, m:ll Signe Hebbe och br almson. Prisen utdelades af en jury, betående af hr Auber och några andra musici ch sceniska artister, som dervid skulle fästa ig vid de stycken som förtillfället föredroos, . men hos hvilka det i Frankrike mycket ängse rekommendationsoch protektionssytemet mycket skall göra sig:gällande. För n utländning lärer det vara synnerligen svårt tt-kunna komma i åtanka till ett pris... Läarnes omdöme och det störmaånde bifall, hvarned. den n rvarande publiken helsade. m:ll neqvists .sång, hade designerat henne atterålla första priset såsom. koloratursångerska, aen detta tillföll i stället en henne-betydligt unjerlägsen talang. Likaledes syntes m:ll Hebbe, enom det utmärkta sätt hvarpå hon utförde n scen ur Favoriten, vara alldeles sjelfkrifven till första priset iconcoursen för stora peran, men hon: fick nöja sig med ett acessit. Att hr Salmson icke rönte någon utnärkelse för spel eller sång, kan deremot icke äcka någon förundran. M:ll Andre, som här git enskilta lektioner, lärer ha blifvit engaerad vid hofoperateatern i Wien, och m:ll ehmann. elev af Duprez. skall ha erhållit